Den som ger upp först är en rutten sill…..


I morse vaknade jag med en hel hackspetts grupp i huvudet, varenda del av min kropp stretade i mot men jag kämpade mig upp i sittandes läge och kom efter ca fem minuters konfundering upp och äntligen iväg… Inget med vädret fick mig att ljusna upp men jag skulle iväg till jobbet, jag har ju (känns det som) haft ledigt från mitt jobb!

Jag var faktiskt imponerad att jag fick med mig både bananen till frukosten och lunchlådan,sjuk sjuk men för första gången på väldigt länge klarade jag inte av att lägga maskara, för ögonen såg inte helt friska ut…

Jag vet att hela vägen på både bussen och vagnen så kände jag inte igen mig, allt gick i någon slags dimma. Huvudet hade börjat lätta och nu inser jag hur snuvig jag är… Sedan kommer jag ihåg att natten vart väldigt ”hostig”. Och som på en knappslag slår den till igen och jag nästan kräks av hostattacken som kommer till allas förtret på vagnen.

Nej något är fel.. Jag fattar inte hur jag tänkte då jag vaknade på morgonen och hur jag ens kunde fundera på att ta på mig för att åka.. Jag visste att någonstans i dimman att jag inte var frisk, kanske därför jag inte tog tempen eller prövade att känna efter ordentligt..

Jag ville inte vara sjuk!

Väl på jobbet så inser jag i mitt frusna och jättesvettning tillstånd samtidigt att jag inte borde vara där, jag är sjuk, men jag kan ju föröka ta 20140306-103252.jpgigenom den viktigaste städningen och sedan ta mig hem, jag har ju faktiskt inte varit här på jobbet på ett antal dagar. Jag vet att det inte fanns någon vikarie för mig på hela dagen igår, jag behövde se hur det såg ut innan jag gav upp!

Damm i mängder, jag avskyr damm 😦 Men jag var tvungen att ta det viktigaste det som behövs innan alla underbara ungar kom, jag tog mig igenom alla klassrum och fritids golv. Öppnade upp fönster för att det skulle bli luftbyte, tömde papperskorgar, och på något vis insåg jag att rutinen fick det att gå snabbt, och jag behövde inte ta ut mig helt. Hann till och med gå in på winst och leverkvittera beställningar, innan jag gav upp..

Väl färdig gick jag och tog på mig mina egna kläder och talade med en i arbetsgruppen och fick reda på att de fixat en vikarie för mig och jag kunde lugnt gå. På något vis blev jag ledsen på vagnen att jag inte orkade, jag ville vara kvar men huvudet, hostan, svettningarna och den frusna på vagnen fattade att det inte var någon ide, jag kände mig liten…

Väl hemma satte jag på en ljudbok och slocknande till den… När jag vaknade några timmar senare trodde jag att jag försovit mig, jag hade inga minnen av morgonen.

Nu har jag tagit tempen, jo febern ligger precis över 38,5 och tröttheten i hela kroppen känns sig lite bättre, men alla muskler, senor till och med huden gör ont.

Jag ger upp! Jag är sjuk…. Nu ska jag somna om igen!20140505-145806.jpg

Advertisements

2 thoughts on “Den som ger upp först är en rutten sill…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s