Så frustrerande


 

Är så less på sonens pedagoger!

Fick under veckan brev från skolan, men inte velat öppna den eftersom jag inte velat se på den.

Ena dagen (ja mer hela denna termin), har sonen enligt pedagogen tagit sig i kragen, gjort sina läxor och fått toppbetyg i internationella proven. Ändå så står det i brevet att han inte klarar av svenska, matte, kemi, biologi, teknik, slöjd, fysik, bild och hemkunskap. Det är ju nästan alla betyg…?

Sonen har kommit hem med olika projekt från hemkunskapen, alltså vart med på lektionen och bakat..? Han har också kommit hem med syprojekt som han stolt visat upp, teckningar har han aldrig kommit hem med eftersom han avskyr att måla, men något måste väl kille gjort på lektionerna…? Eftersom jag inte fått höra något förrän nu…? Hur ska han någonsin få ett självförtroende då inget han gör syns..? Är det verkligen så att betygssystemet är sådant att min son med npf, inte ens borde försöka..? Enligt alla andra skolor som han knappt var inne på lektionerna ens, fick han bra bedömningar, är det så att de ljugit hela tiden för att försöka gömma sina tillkortakommanden? Eller är det så att skolan han nu går på inte ser hans problematik alls, även om det nu ska vara en resursskola..?

Hur ska man som förälder få någon som helst ordning på hur det ska vara…?20140413-093143.jpg

Nu är det så att jag har stora problem med huvudläraren som aldrig talar med mig, eftersom de delat upp barnen i grupper där hon gett en annan ansvaret, så mina frågor studsar mellan dem hela tiden och jag får ingen som helst koll på vem som egentligen är hans huvudlärare.. För som det ser ut nu så är det den andra som verkar bestämma betygen men huvudläraren skriver på pappret..

De har endast fyra elever i den klassen, hur svårt är det för huvudläraren att ha min son..?

Att hon är lärare i gymnastik ska väl inte min son få lida för..? Javisst han verkar få betyg i det ämnet för det stod inte uppskrivet på ”varnings” lappen… Ja, engelskan så klart kommer han få betyg i som han inte fick förra terminen, men om det blir ett a eller g, det får tiden utvisa. Ska min son behövs gå om för att betygen sätts på ett sätt så att han aldrig kommer komma upp till de kraven som krävs..?

Min söndag är inte bra och ja jag är arg och ledsen över att min son aldrig ska få några chanser att se sina arbeten någonsin bedömmas på ett sätt som visar vad han verkligen kan…20140411-150629.jpg

 

Advertisements

3 thoughts on “Så frustrerande

  1. Hej, jag är pedagog men också en mamma som har fått kämpa för mina barns rätt i skolan. Så jag ser på detta ur två perspektiv. Jag anser att du ska be skolan visa upp vad det är han inte har uppnått mot målen och be om konkreta uppgifter som ska göras för att nå dessa. Det ska ingå när man varnar. Men om han klarat nationella prov i dessa ämnen, så ska du ifrågasätta ännu mer, vad som fattas. Det är pedagogen som sitter på bevisbördan. Det vill säga behöver visa vad som saknas för ett betyg. Om du inte får någon bra kontakt med lärarna rekommenderar jag dig att gå till rektor, den har det yttersta ansvaret. Man kan ju inte säga en dagen att det går bra och han presterar riktigt bra och nästa säga att han inte når målen utan att tydligt beskriva vilka mål han klarat så här långt och vilka han har kvar och vad som behövs göras för att klara dessa. Tydlighet är a och o och precis som du säger. Han behöver få höra vad hans insatser betyder. Det är tungt att behöva bråka med skolan och hela tiden bli nedslagen. Kräva tydlighet och papper på det som ni kommer överens om.

    Bara som ett exempel: Min dotter när hon var liten fick skrivet åtgärdsprogram vilka verktyg hon behövde för att få undervisningen att fungera. Varje termin fick vi börja om och ingen läste åtgärdsprogrammen som skrivit året innan eller terminen innan. Jag höll på att bli tokig.

    Lycka till!

    Gilla

    1. Tack för din kommentar 🙂 jag har mailat läraren och hoppas på ett svar. Min frustration är att jag aldrig får höra deras oro förrän det känns som det är försent 😦

      Gilla

  2. Hemsk läsning. Önskar dig verkligen kraft och styrka att kämpa mot det här, kram om du vill ha den! Det låter ju som om de inte vet vad de ska göra utan helst vill lämpa över allt på dig… 😦 Kan spontant tycka att om man är 13-14 år så är det svenska och matte som är det viktiga, inte de andra ämnena. Kemi, biologi, fysik, teknik är ändå rena leken på högstadiet och inget man egentligen har nytta av senare, enkelt att ta igen med andra ord. (Om man klarar språket och matten). Konstigt att man ens får betyg i det, för man kan ju inget ändå… Slöjd, bild och hemkunskap – tja. Jag kan inte påstå att jag lärde mig nåt på lektionerna på min tid, dock kan jag ju numera sy i en knapp och laga mat o.s.v. Kan ni inte försöka få lärarna med på att satsa på det som är viktigt och lämna resten till senare…? För som sagt, oavsett vad de säger – kemi och fysik och så är riktigt skrattretande på högstadiet – det kan han utan vidare ta igen sen om han bara klarar matten…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s