Små funderingar


Jag är ett fan (engelska uttrycket, inte ”han”) av folk som lyckas gå ner i vikt och de som slutar att röka/snusa ! Anser att dessa människor är starka individer som lyckats med något de gett sig in på.

Själv har jag slutat att röka, och snusa samt gått ner vikt (vikten…ett flertal gånger) förresten så firar jag 14-års rökfrihet (?) (ingen aning om detta är ett ord) idag!! Slutade 3-mars 2000.

 Snusandet fick jag sluta med sex månader senare, då jag blev gravid 🙂

Visst!!! Jag började med snuset igen ca 1 1/2 år efter att sonen fötts men planerar att sluta då jag känner att jag vill.

Men till saken nu..

Då jag pulver/grape/tränings/just-fött-med-en-massa-promenader bantade. Så var jag aldrig på alla jag kände om att de också borde ta sig i kragen och börja. Att gå fram till människor som man endast är bekant med och slänga ur sig det tycker jag är så otroligt ogenomtänkt..! Nu säger jag att det är okej i vissa lägen men om man inte känt personen i fråga har man ingen anledning att bli så personlig om man inte är nära vän och familj. De flesta jag känner har något på sin kropp de inte tycker om och nästan alla vill tappa några kilon eller bli av med magen. Men när ger det folk rätt att tro att det är okej att hela tiden snacka sönder ämnet..?

Rökning/snusning är ganska likt, alla som har ett beroende (förresten finns detta i mat ätandet också) vet att det blir en stress att hela tiden få det i ansiktet. Det som jag kan ledsna på att personer ofta måste dra ut på deras superduper duktiga hurra rop att nu har det minsann gått över tre månader från att de slutat.

När jag slutade att röka lovade jag mig själv att aldrig sluta igen, med det löftet var jag helt på det klara att om jag någonsin började igen så tänkte jag inte sluta alls, därför gav jag mig chansen att börja om eller fuska, jag fuskade aldrig, för den enda som jag smög för, var ju mig själv.

Jag slutade också att röka utan att någon visste om det, eftersom jag hade minnen från den tidigare ”slutandet” som slutade i katastrof endast för att alla var tvungna att vara på mig om det. –Hur går det, är det svårt, är du inte sugen…? Hur mycket jag än försökte så funkade det inte med en massa hejarop vid sidan av, så efter några månader så insåg de flesta att jag inte rökte mer och hade inte alls haft koll på när jag slutat. Det gjorde också att jag inte behövde känns press alls 🙂

Jag tycker att alla som någonsin slutat röka eller snusa vet hur svårt det är, och är det inte bättre att bara ta det lugnt med tjatandet i stället…? Alla de som gått ner i vikt, Ja jag är impad!! Jag vill också gå ner i vikt och äter faktiskt nyttigt, men om det är för att jag äter för mycket eller om det är så att jag rör på mig för lite vet jag inte, men någon gång kommer det att hända igen. Gör som jag gjorde, ropa hej ca ett och ett halvt år senare, för att gå ner i vikt är lätt, men att behålla den är svårare om man inte lär sig något på vägen 😉

Så kära underbara slutare, ni är starka!

Men ibland känns det som ni är nyfrälsta och

måste trycka upp er nyfunna lycka dagarna ända

till en som är ateist 😉 Backa!

Kram på er 20140226-165315.jpgAndra duktiga #Blogg100 bloggares inlägg idag

Tuff utmaning! #blogg100

Högerextremister vädrar morgonluft i Ukraina. #blogg100 inläggen

Vad ska vi göra med varandra? undrar Jenny

Ta in världen i din hand, sluta vara arrogant!

2014 Oscar Academy Awards – vinnarna

Flödesskrivandet. #blogg100 Dag 3

Annonser

4 thoughts on “Små funderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s