Lite (tunga) söndagsfunderingar


 

20140202-110755.jpgVarför är man alltid duktig på att trycka ner sig själv och sina egna idéer??? Eller jag menar, alla är ju inte sådana alltid, men någon gång i livet hamnar man där, där man ifrågasätter sina egna idéer för att man inte är säker, eller för att det är någon annan som har en högre röst..

Jag hamnade i sådana situationer ofta förut, kostymen kändes lite för stor, så att säga, nu händer det inte lika ofta, kanske för att jag insett att det jag vill säga har haft en solid tankeställare bakom… fattar ni vad jag menar..?

20140202-110647.jpgJag ger mig ofta in med hull och hår i sådant som jag brinner för nu för tiden, men är mer selektiv i andra om jag inte har fakta bakom. Är det åsikten av sina egna erfarenheter eller det någon annan erfarit som ska vara grunden till alla beslut..? Eller ska man för att komma vidare helt säga emot för att få en mer nyanserad frågeställning, en ny tankebana?

Hur rädd ska man vara på att trycka för mycket åt sitt håll..?

Så vad får oss människor att komma vidare?

Är forskning i sig med mycket resurser något att sträva efter? Eller ska man ta sig tid att faktiskt ha en dialog i stället för en monolog, så att en part alltid ska gå ur som en förlorare, vare sig det är sin egen tanke eller för trycket blir för högt att ”ge upp” blir det enda allternativet. Måste det finnas en förlorare..? Eller ska vi försöka kompromissa i sakfrågan och ta oss igenom punkterna en efter en..?

Med nätet blir det nu ett mischmasch med en massa åsikter där alla nästan kastar ägg på varandra för att göra sin egen åsikt hörd. Vare sig det är en logisk tanke från början eller ett försök att ta ifrån någon annan sin röst, så blir ofta anledningen på något vis med visst motstånd något av en bifråga till slut, för den som skriker högst med mest applåder och hurrarop vinner i längden och den som svagt slåss tillbaka blir nertryckt av en ångvält av protester som ofta blir personliga i slutändan.. Var går gränsen på en dialog..? Personliga påhopp eller sarkastiska ord som någon letat upp i en ordbok för att få det att låta mer effektivt? För ibland blir det orden i sammanhanget som får de som vill läsa, något att bita i, fastna i, för texten ger oss en mening att fortsätta att läsa, hur mycket i orden är sanning till slut..?

Så vänner och alla som jag inte känner, nu börjar valåret, vi kommer att se vuxna män och kvinnor kasta en massa skit på varandra, många påhopp i många diskussioner. Nu är det kanske dags att föröka se igenom alla undangömda vackra vallöften som många gånger bara blir till fantasier i slutändan.

Ska vi som medborgare inte börja kräva av våra politiker en sammanfattande politik som ger oss en uppfattning av det som ska hända under deras mandat, åt vilket håll jag ligger i i politiken är ingen nyhet så ja jag röstar på mitt parti, för jag står bakom deras politiska ideologier, varför röstar du på ditt parti..?

Texten under är från:  http://sv.wikipedia.org/wiki/Politik

Politiska ideologier

Politiska ideologier är idéer om hur samhället skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn, det vill säga en uppfattning om människans natur och därmed en uppfattning om vilka institutioner människan behöver samt en om hur ”det goda samhället” bör se ut, något som ibland kallas ”utopi”.20140202-110832.jpg

Politik

Politik betyder ursprungligen ‘statskonst’, och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden.

Ordet politik har sin etymologiska rot från sanskrit, pur, ‘borg’, och har samma stam som orden polis och -pol i metropol. Det är bildat från grekiskans τὰ πολιτικά, tà poliliká, som betyder ‘statsangelägenheter’. Via latinet lånades ordet in till franskan, politique, och inlemmades i svenska språket där det är belagt sedan Vasatiden.

Politik är numera en statsvetenskaplig term för de processer och den taktik en grupp använder för att fatta beslut, ofta vad gäller hur en stats offentliga makt ska fördelas och utövas. Ordet används också om samhällsvisioner och det specifika innehållet i en grupps handlingsprogram och ligger då nära termen policy.

I demokratier utgår den politiska makten enligt grundlagar ofta från folket, men förs mest aktivt av statschefer, regeringschefer, parlament, politiska partier, intresseorganisationer, och i viss mån massmedia. I diktaturer och envälden är den politiska makten istället koncentrerad till en snäv cirkel av personer, ofta med stöd av militär och polis.

Vissa har argumenterat för att politikbegreppet bör vidgas till att innefatta fenomen som normalt betraktas som privata (till exempel intresseorganisations-, arbetsplats- och familjeangelägenheter) eftersom dessa anses påverka resultatet av den offentliga maktutövningen och maktkampen i hög grad.

 

20140202-110910.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s