Vänner med andra liv… O du..!


Idag blev jag arg!
Jag önskade jag kunde önska att jag inte kunde lämna sonen ensam för att jag måste arbeta.
Jag önskade att mannen som kallar sig far kunde ta ansvar.
Jag önskade att mina ja allt för små drömmar inte hade krossats för att jag blev lämnad. 20130730-221545.jpg
Att vara slav till den enda inkomst för två personer, en kvinna ett barn med speciella behov blev min lott.
Jag måste nöja mig med ledigheten i sommar månaderna. Men vem tar min son då min ”ledighet” är över..? Vem ger honom en fortsatt sommar..? Så arg idag..! Vem är du som visar ditt missnöje till mig? Vem är du som vågar ifrågasätta min uppfostran? Vem är du man som lämnar sin son för att han INTE kan ta tid till att skriva på papper?? Och ber familjerätten att bli loss sedan kräva tillgång ??
Vem är jag att kräva något?
Nästa gång du har sorg för att du måste lämna ditt barn till någon annan… Tänk lite på oss som måste förlita oss på dem!
20130730-222731.jpg

Annonser

8 thoughts on “Vänner med andra liv… O du..!

  1. Jag känner inte E’s pappa…Jag vet inte hans anledningar till att inte vilja/kunna/orka träffa E,
    E är världens gulligaste och du är Världens bästa mamma till honom – GLÖM INTE det!! Han skulle inte kunna ha en bättre mamma än dig!
    Jag hade en pappa som slog min mamma sönder och samman vilket resulterade i att min söta farfar ordnade lgh till mamma och mig, satte pappa i fängelse 1 månad och sedan besökförbud. 70′ besökförbud va inte samma som den är idag..
    Han ville innan jag var ca 3 år ville han inte veta av att han hade ett barn, han hade inte tid. Dom fick mig som väldigt unga, mamma 16 och pappa 18 – men det har ingen betydelse. Men då var det roligare med vänner och fester. Tyckte pappa iallafall.
    När jag var runt 3 år träffade han mig ibland på dagarna och alltid ihop med farfar eller farmor.
    Hela min barndom fick jag se och höra honom misshandla sin dåvarande tjej. Polisen kom, men pappa brydde sig inte speciellt. Pappa hade drogproblem och han skyllde hela tiden på det.
    När jag var 18 år och myndig så ringde han till min mamma och frågade om lov ifall jag fick följa med honom och tågluffa till Portugal. Han beklagade sitt dåliga uppförande som han haft hela mitt liv. Han grät – men sa att denna resan var viktig för honom och för mig. Vi kom till Amsterdam. Han höll sig till öl hela denna veckan vi var borta. Vi kom inte längre för jag blev sjuk i vattenkoppor. Men jag hade mitt livs bästa dagar med min pappa när vi satt och drack öl och pratade om livet. Han skämdes. Han berättade att han var aldrig beredd på vad ett barn betyder. Han kunde ju inte ta hand om sig själv. Så han kände sig elak som lät mamma ta smällen, men det var det bästa.
    Senare samma sommar fick han sin dödsdom. Han fick veta att han blivit sjuk.

    Jag känner inte E’s pappa…ingen aning om vem han är. Varför han inte vill ta sitt ansvar. Men han är uppenbarligen ”inte mogen” för att ta hand om ett barn. Det är inte på något vis rättvist mot dig att du ska få ta allt, men du fixar det, du är den bästa mamman han kan ha. Glöm inte det!! Skit i ”gubben”. Låt honom inte förstöra för er mer. Ingen av er mår bättre av det.

    Kram Nina

    Gilla

    1. Helt rätt att ställa den frågan.
      Då kan jag svara dig J (?) Eftersom du inte skriver ditt namn…
      Vi har under flera år inte träffats mer en måste så att säga, de sista åren har jag inte (av eget val för sonens skull) följt med ut till bilen då han blivit hämtad de gånger ca 1-2 grr om året som fadern hämtat honom för att umgås.. Så att inte vilja ha kontakt med sin son pga av att inte vilja träffa mig kan inte stämma, eftersom vi med bådas val inte gjort detta för sonens skull.
      Samtidigt tycker jag att det är allt för lätt att alltid skylla på någon annan för att inte behöva ta det ansvar som föräldraskap faktiskt kräver. Att inte vilja träffa den andra föräldern är ingen anledning att inte ha kontakt med sitt barn. Det finns många sätt att ordna sina träffar på.
      Jag hoppas du fick ditt svar?
      Sedan vet jag att i många förhållanden så används barn som maktvapen i bråk.. Det anser jag är ett vidrigt sätt att utnyttja makt med, dessa personer har jag inget för. Att tala dåligt om en förälder till barn är också det sämsta man kan göra. Ingen vinner på det.
      Hälsningar Anne

      Gilla

  2. Vad stark du är!!!
    Jag har själv nyss blivit lämnad. Med en 3-åring och ett spädbarn. Och pappan kommer och hälsar på ibland. Men han har inte barnen själv något på grund av att han inte mår bra…eller nåt sånt?
    Det är tufft. Väldigt tufft iband.
    Och ibland BLIR man jävligt arg och less. För att man dragit en förbaskad nitlott och skaffat barn med en karl som inte gärna tar sin del av ansvaret för barnen…
    Så lätt är det inte.
    Men det är ändå tur man har sina barn. Som är en ljuspunkt i livet ❤
    Lycka till och fortsätt lika – du är förbaskat stark!
    Skickar en massa pepp ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s