Ibland måste man inse att man inte är stark!


20121122-215155.jpg

Ibland så kommer man till punkten då man inser att tar man inte hand om sig då inträffar det där med sjukdomar 😦 surt men sant.
Är hemma i sängen med halsfluss och ryggont 😦 då man har ont i ryggen ska man vara uppe och röra sig men då man är sjuk ska man vila kroppen och försöka sova, så hur gör man?? Jag själv kämpade på jobbet hela förra veckan med ryggont som bara blev värre, i måndags så vaknade jag med en väldigt trött kropp och sedan kom halsontet som ett brev på posten.
Kan ju förklara min orkeslöahet den sista tiden, säkert vart något på gång men med råstyrka har jag istället kämpat mig till jobbet och dött hemma efteråt.

97 lyssnade jag inte på min kropp på flera månader!
Det slutade med en inläggning på sjukhus och halva ansiktet förlamat, nedsatt hörsel och noll ballans. Jag hade bältros som satt sig i facialisnerven.

Det tog tre besök till akuten med ont i örat, svullet ansikte till slut med häftiga illamåenden som de tittade i örat och såg en liten röd prick som senare utvecklades till en av alla blåsor som i över åtta månader gav mig ”elektriska stötar” över vänster ansiktshalva även kallat helvetes eld 😦

Det blev en lång konvalescens som fick mig i 27-års åldern att tro att hela mitt liv var över. Än idag kan jag känna av känslan ibland då jag är stressad eller helt ur balans, jag tar inte bedövning hos tandläkaren för bara den stickande känslan som jag (97) hade då vänster ansiktshalva började att förlamas.

Så mycket man tar för givet, bara det som att blinka som är jätteviktigt för att våra ögon ska må bra, jag visste inte att jag sov med öppet öga i tre nätter, innan jag fick en kondenslapp för ögat, de var inte säkra på om de kunde rädda ögat helt. Eller att bara äta utan att tugga av bitar från tungan för den oxå är helt bortdomnad.

Jag fick ha en näsduk som min mor köpte mig som jag diskret kunde ta fram då jag åt för inte kände jag om det rann blod eller mat från vänster mungipa.

Man tar sådant förgivet, för sådant kan man.
Min läkare trampade rejält i klaveret och sa de som ingen vill höra
-Du kommer aldrig att få tillbaka rörligheten i ditt ansikte!!

Där satt jag 27 i sjuksängen gråtandes med en kondenslapp på ögat och ett jättebandage för örat med något illa luktande (som skulle dra ut all fukt från blåsorna) och bara ville dö.

20121122-215308.jpgDet sjuka i allt detta var att då jag kom hem efter 5-6 dagar (kommer inte ihåg) så fick jag recept på en massa citodon och lycka till. Ingen uppföljning ingen sjukgymnastik ingenting!! Jag blev ensam… Många av mina bekanta slutade att höra av sig, en vän hade jag kvar och ibland släkten som jag inte ville störa då jag satt och lipade hela nätterna, för barnen var små där och mor och far hade ju sitt. Jag har inga direkta minnen Kvar från den tiden för jag åt 8-tabletter om dagen, smärtan och tystnaden fick mig att dyka totalt.

Ta hand om er alla därute för plötsligt händer det dom man aldrig trodde skulle hända!!
Javisst ja!! Jag är helt återställd idag, med små saker kvar som jag märker av i mitt ansikte då jag tittar på bilder innan och efter 😉

20121122-215503.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s