Två steg framåt och femton snabba tillbaka


Finns det något värre än då barnet är sjukt och de verkligen ändrar sig totalt, visst har sonen vart sju innan men då det är svårt att få kontakt med honom skrämmer verkligen skiten ur mig 😦

Igår efter arbetet så kom jag hem till en tyst lägenhet, jag ropade flera gånger hej och tittade in i mitt sovrum (han brukar ligga där efter skolan med sin mobil och kolla på Youtube) Visst ser jag någon som ligger där och tror att han busar med att låtsas sover. Så jag smyger in och viskar –sover du sötnos? Han reagerar inte och jag ser inte det där flinet som brukar komma då han försöker hålla sig..?? Så jag sätter mig och försöker väcka honom försiktigt och han liksom hoppar upp av rädsla och börjar nästan gråta av att jag skrämde honom 😦

Han hade helt dragit för gardinerna och viskade att jag skulle viska, sedan sa han tyst, jag har så ont i magen och somnar om….

Detta fick mig verkligen att bli rädd, för visst har denna killen vart dålig förut men inte lägger han sig och somnar efter skolan och definitivt inte då han pratar med mig… Jag lägger mig bredvid honom och han försöker tappert att hålla upp ögonen då jag frågar honom hur länge han känt sig dålig… Han försöker le mot mig och klappar mig på huvudet och sätter fingret tvärsöver munnen och hyschar för att få mig tyst… Paniken växte verkligen då, för det kändes som om han på samma gång försöker lugna ner mig????

Jag ringer ju så klart direkt till skolan och frågar om han vart dålig där och de verkar bara undrande, nej E har varit pigg, ätit i bamba…

Jag går tillbaka till min sovande kille och tittar till honom och ringer sedan och avbokar taxin till imon och anmäler honom sjuk till skolan och försöker få tag i min chef samt lämnar ett meddelande via telefonsvararen till henne i administrationen att jag inte kommer till jobbet.

Tittar in till sonen som sover tungt och ringer till sjukvårdupplysningen för att få råd, visst de ville skicka en ambulans men jag ber dem hålla den tillbaka och frågar om jag kan kolla honom innan vi drar igång något stort, de ber mig kolla om han kan böja huvudet framåt, jag går in med mobilen och väcker honom och får honom att sätta sig upp och röra huvudet, det går. Inget verkar fel inga utslag på kroppen, bara en kille som säger att ljuset gör ont i ögonen och höga ljud och han blir illamående av allt 😦

Nu i efterhand så vet jag att i huvudet på mig så var jag aldrig rädd utan på något vis kändes det som sonen fått ett migränanfall, mycket tala för det eftersom han senare på kvällen efter att smygit omkring i lägenheten tittar upp och frågar om han få något att äta men att jag skulle vara lite tyst.

Jag undara om det är psykiskt, han verkar så ledsen nu för tiden och sömnen har väl inte vart det bästa och maten på skolan har han inte velat veta av, vare sig frukost eller lunch, hur får man honom att öppna sig. Idag verkar han väldigt lugn och ligger i min säng och myser men jag märker tystnaden, det gör så ont i mammahjärtat att veta att något tynger men han hittar inte orden eller vill hitta den.

Idag blir det vila hemma och imon försöker vi på nytt att ta tag i verkligheten där ute 🙂 Jag måste ge honom den tiden han behöver för att känna sig sedd just nu (så känner jag) , efter att samtal med en vän där hon frågade mig om det var ett sent bakslag på att börja skolan efter tummultet i fyran så fick det mig att slappna av.

E måste få ta den tiden han måste för att lita på skolan igen och om jag känner honom rätt så försöker att han (i sin förmåga) att göra allt rätt där just nu att han blir så spänd att av det, jag önskade jag kunde ta hans oro från hans kropp och låta honom slappna av bara en liten stund…

20120911-225927.jpg

Annonser

One thought on “Två steg framåt och femton snabba tillbaka

  1. aj aj aj, va ont det måste göra i mamma hjärtat… fy!! Hoppas verkligen det går över fort… Stor kram!!
    Sv: Jag har bara mobilkameran… funderar dock på att köpa en ”riktig” och gå en fotokurs=)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s