Hur svårt är det?


De två första veckorna efter semestern har sprungit iväg och jag sitter nu och försöker att få någon slags översyn över hur det gått. E började fritids och där ser jag en ny kille som kommer hem med mer ork, som om han faktiskt kan börja slappna av, där han inte behöver skrika för att synas utan kanske inser att han också får talan någon gång, där faktiskt någon lyssnar på honom om han undrar.
Visst allt har inte löpt helt smärtfritt, men det är inte skolan han går på, utan färdtjänsten som inte kommer som den ska och har väl egna tider även då vi lagt in ett schema för lämning och hämtning. Det går så bra att jag får dåligt samvete för dem som det inte gör det, sjukt jag vet, jag är lycklig att efter hela Es skolgång hittills så får han en egen chans att lysa och känna sig respekterad.

 

Jag är verkligen tacksam för den hjälp som de engagerade personalen där har gjort för oss, det kanske är så här man ska arbeta med barn som har Npf jag är inte van vid det så jag sitter mer som ett rådjur framför strålkastarljus och bara stirrar.
Jag/Vi tar en dag i taget i förändringen
Hur har det vart för mig? Efter att tagit fönster en dag (var ju så fint väder kunde inte låta bli) på jobbet, så vaknade jag med en oerhörd träningsvärk och insåg att jag måste börja träna. Som lokalvårdare måste jag hjälpa min kropp att orka, jag kan inte förlita mig på jobbets rörlighet.

 

 

Där saknar jag sjön, där vi bytte arbetsmoment ganska ofta under dagen, vid städning så är det mycket golvvård och inte mycket arbete över axelhöjd. Nu säger jag inte att det är fel, för det är ju för att vi som lokalvårdare ska orka utan skador i många år. Men arbetet på sjön var bäddning, diskande, städning eller bara stå vid en kassa löpte efter varandra gav mig mer ett rörelse moment som gav kroppen styrka och vila.

 

 

 
Jag vet att under den tiden som jag arbetade/praktiserade som logistik/transport ledare så var jag som mest vältränad, för det var så stillasittande… När jag var i England som husfruassistent så tränade jag som en galning för all mat vi (på hotellets personalmatsal) var friterad och jag var skräckslagen över att rulla hem efter mina sex månader..
Hur gör man då man vill träna för att bli mer pigg utan att det blir ett krav som gör att man kör slut på sig själv?

Kram på er alla 20120611-170426.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s