Ett år har gått


Vi är många som sänder en extra tanke till dem som drabbades förra året av massakern på Utöya den 22/7 2011, Många med mig vet var vi var då vi fick höra de ofattbara som hänt och hur sadistiskt allt som vi senare fick reda på att det gick till fick oss bara att inte klara av att greppa det.

Att en enda människa kan se det som sin plikt att visa att han sitter över ett annans liv på det viset blev som en ett knytnäves slag i magen på många av oss. Min son var på läger den helgen precis som han är denna helgen, och då kom det många frågor om allt som stod i tidningarna från honom.

Jag själv var i sådan chock att jag inte insåg förrän två dagar senare att E vart på ett läger på en ö, precis som de andra barnen och att han fick komma hem men många föräldrar aldrig fick se sina barn i livet från deras läger. Så lite som får en att förstå att hur vi än försöker att ta in det fruktansvärda så kan vi inte.  Bloginlägget

Mina tankar går till Norge
Jag tänker på alla familjer som nu har förlorat barn, syster och bror
Några har förlorat far och mor
För alla dessa börjar en lång resa med ett nytt sätt att räkna tid
I detta som nu blir livet efter, i livet som trots allt fortsätter och tiden innan blir livet före
Jag tänker på alla de som överlevde
Människor som kommer att bära minnesbilder som aldrig kan raderas
De behöver kärlek, tid och hjälp för att orka leva vidare
Många förlorade vänner och kamrater och sorgen känns oändlig
Jag känner med er…
© Gunilla Karlsson 110725

Kramar i mängder 20120611-170426.jpg

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s