Vemodigt slut


Visst är jag överlycklig över att det är slut för E på skolan han går på just nu, men samtidigt så är det sorgset att han slutar på detta vis. Det han har gått igenom denna årskurs får mina tår att rulla ihop sig av skräck men på något vis har han rest sig över detta på sitt sätt.

Just nu ligger en kille i min säng och sjunger för imon är det skolavslutning och han är så glad över det. Han är till och med glad över att få gå på en skola som han utbrast då han kom hem −MAMMA N och J går där och V, jag känner barn där och jag tycker det ska bli roligt!!!

Jag njuter av glädjen just nu jag orkar inte tänka på annat, just nu…

 

 

E har satt sitt avtryck i dessa vuxna, hoppas jag!

                                      ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kära skola

Jag hoppas ni lärt er något om barn i diagnoslandet och jag hoppas ni tar tillvara era möten med min unika kille som nu kommer att få växa vidare till den blomma som han är. Jag är verkligen besviken på hur ni i år tryckt ner honom och hans självförtroende så han har vägrat att gå i skola och hetsåt sig upp den sista terminen med 10-kilo. Jag vill att ni aldrig glömmer vad som hände dessa år och jag vill att ni tar denna erfarnehet som ni fått gratis och lär er något.

Mitt mamma hjärta gråter idag då jag vet hur lycklig min kille är för att sluta något som han var så lycklig att börja för snart fem år sedan. Ni tog bort hans lust till att lära och att utforska sin potential.

Så med detta säger jag − Jag förlåter er inte för något som hänt och jag ska göra allt för att inget annat barn får gå igenom det han fick göra.

                                    ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Nu har vi sommarlovet framför oss, E får ett långt lov och jag vet att om lite över två veckor kommer jag att också njuta av min ledighet.

Vårt år har tagit musten ur oss och ibland undrar jag hur jag orkat ta mig upp på morgonen för att fortsätta sända iväg honom dit där jag vetat att de misshandlat honom så mycket att vuxenvärlden till slut blev en minne så starkt att han nästan stängde ut mig också. Men på något vis tog jag mig upp tog min promenad till vagnen och jobbade för att ta mig hem och möta detta vrak som gett upp allt för att få i ordning middag för senare mys och sömn.

Jag har haft turen med gamla, nya och till och med ny gamla vänner  i mitt liv, på nätet. Tack för att ni stöttat oss och hjälpt oss med så mycket att jag aldrig kommer att kunna ge tillbaka det till er, det har varit pga er som jag orkat.

Nu tar vi (E i allafall just nu) sommarlov från och med i morgon, vi ska cykla och njuta av ledigheten och slicka våra sår för en ny start på en ny skola och en ny spännade framtid. Där både jag och E kanske kan få andas igen 🙂

 

Kram 20120611-170426.jpg

 

Annonser

9 thoughts on “Vemodigt slut

  1. Ni är inte ensamma… K slutade också sin skola igår och börjar på ny i höst. Alla tjejerna gick på Gröna Lund, men K var inte ens bjuden. Föräldrarna låter det hända. Mitt hjärta gråter. Men jag hoppas blomstertiden i hennes liv börjar snart…
    Kram på dig!

    Gilla

    1. Det är ledsamt att detta händer, tyvärr med vuxnas tillåtelse:(
      Kram på er, vi och barnen kommer att få en jätte trevligt sommar. Och vi fortsätter för att låta våra barn oxå ha en dräglig skolgång 🙂

      Gilla

  2. Åh hjärtat blöder av det du beskriver..så mycket ”jag känner igen” känsla..fy fasen att våra barn skall må dåligt därför att samhället inte hunnit ifatt bättre.Lilla fina killen ♥
    Måtte sommarens vindrar få lena allt som gjort ont, inge er ny kraft och att DET BLIR BRA till hösten!!

    Bamsekramen

    Gilla

    1. Tack underbara vän för dina ord. För mig gör det så ont att läsa att vi alla har så liknande berättelser vara inför en avslutning som ska vara vackert/ trevligt ett minne gör livet. Men som blir så fel, endast för skolans trångsynthet och vägran att ta in kunskap om våra små änglar 😦 Ren misshandel och helt öppet 😦
      Kram på er i familjen och i föreningen!

      Gilla

  3. Reblogged this on and commented:

    Satt och titta igenom bloggen idag och blev så ledsen då jag läste detta, för varför ska man behöva skriva ett sådant inlägg, varför lyckades skolansvärld trycka ner oss så mycket. Varför kunde de inte ha insett vilken stark kille han är och hur mycket som de skulle missa för att de inte tog sitt ansvar. Nu har min son sett sina potential, han vågar börja tro på sig själv. Han är skadad men inte nerbruten av vad Nordhemsskolan gjorde mot honom. Såren läker och mitt i allt det som vart kommer han att bli starkare och tryggare för han har alla underbar nya vänner och skolpersonal som finns för honom nu!
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s