Hur tänker de??


Jag blir så ledsen då jag läser om så många som blir åsidosatta då det gäller
arbete och skola då man har barn med diagnoser. Jag kan säga att E aldrig
skulle vara den som han är om han inte haft sin diagnos, men varför ska han som
kämpar varje dag få känna sig otrygg i skolan? Varför ska vi föräldrar känna
dåligt samvete då vi inte kan jobba övertid och vara påringda av arbetsgivare
då man är hemma med barnet?

De är ingen lätt situation!!

Är du dessutom ensamstående så har du mer mot dig, förutom skolan och arbetsgivare så är det stressen med ekonomin som inte gör det lättare. Många ensamstående är sjukskrivna för de kör som bara den tills de inte längre orkar, ingen förälder är lat!! De är för det mesta föräldrar som är ensamma som jag om jag skulle
vara arbetsgivare skulle välja, för de försöker att få det att gå ihop.

Jag satt och tittade på ams sida och insåg att många arbeten är förlagda under
kvällstid samt helger, har du barn med Npf så är dessa barn väldigt känsliga
mot ändringar de förstår inte arbetsschema… Är du dessutom ensamstående så kan
du inte lämna barnet ensam hemma för att gå iväg till jobbet, jag fattar inte
hur kommunen kan välja mellan att ha Nattis eller inte i sina kommuner? De
finns föräldrar som inte kan ta arbeten endast för denna skull.

Jag har haft tur : ) Jag är anställd på Göteborgs stad där min närmaste chef alltid
varit väldigt förstående för min situation och vet att jag inte kan arbeta
vissa tider för att jag är ensamstående. Så en eloge till Göteborgs stad för
att de ser människan, nu vet jag inte om det är bara min chef men det tror jag
inte. Visst jag tycker inte om mitt arbete och försöker att söka nytt inom
staden men det är inte min arbetsgivares fel. Jag önskade jag kunde få arbeta
med det jag är utbildad med transportledning, eller i alla fall något med
administrativt för jag tycker om att skyffla papper konstigt va ? ; )

Så arbetsgivare där ute, titta på dem som har varit långtidssjukskrivna och fråga
vad som fick dem att bli det i stället för att se dagarna som de varit borta
från arbetsmarknaden, de kommer att ge er allt och det är ni som ska få ner dem
i en takt där de förstår att de faktiskt kan vara kvar ett tag inte bränna
krutet direkt så att säga.

För inte börjar du springa ett maraton innan du tränat?? 😉

Kram på er där ute och glöm inte att du är det bästa för ditt barn!!

Anne

Annonser

2 thoughts on “Hur tänker de??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s