Tystnad


Nu ska jag städa, diska ordna hemma, ja det är vad jag borde göra nu när jag är barnfri…

När jag kommer hem sätter jag mig först och slänger upp benen för att vila dem lite efter dagen på jobbet, sedan fastnar jag alltid i något eftermiddags program Och kvällen är plötsligt där… Jag fattar aldrig hur tiden kan rusa iväg så???
Det är nu jag förstår hur mycket min ängel får mig att göra då han är hemma, fast det är ju inte så att jag inte njuter av tystnaden ibland i alla fall. Har ju märkt att jag faktiskt är mörkrädd , värst är då jag vaknar upp på natten av något ljud på gatan utanför, det är konstigt att man glömmer av sådant då sonen är hemma, för han kan verkligen vara rädd på natten men då är inte jag det..

Har läst en del nu, det var verkligen länge sedan jag öppnade en bok och jag har verkligen saknat det, det är konstigt hur mycket man prioriterar bort i sitt liv då ett barn födds?? Jag läste väldigt mycket innan men nu kan jag kanske läsa ca fem böcker om året, förut var det minst två i veckan….

Det jag saknar mest är umgänge med vuxna människor, märker att jag blivit mer och mer ensam med E som om de fallit bort på något naturligt vis då han började växa upp… Nu är det så att jag aldrig skulle kräva att andra ska ”stå” ut med en kille som ofta är väldigt energisk, men ska vänner verkligen inte kunna förbise det??

Det är ju jag som de känner, många känner inte E sedan efter 5-års ålder det var som det var där den magiska gränsen gick för de flesta, mindre inbjudningar hem på middag, mindre inbjudningar till kalas och fester (där andra barn fanns)
Jag brukade intala mig själv i början då jag märkte det att det nog var för jag aldrig hade råd att ha dem själv i alla fall inte som de med lite bättre ekonomiska förutsättningar i alla fall Men insåg att kalas inbjudningarna blev färre och färre (för E) för att han som jag fick höra en gång (sedan frågade jag aldrig mera) blev lugnare utan honom Fast jag berättade aldrig för E detta, han har som tur ett barns naiva sinnelag och glömmer för det mesta av andras speciella dagar..

Idag ska jag diska då jag kommer hem och jags ska ordna upp en garderob sedan ska jag sätta mig ner med en kopp te och nysa i tystnaden för idag väljer jag den själv 😉
Kram på er där ute
anne

Advertisements

2 thoughts on “Tystnad

  1. Jaa nog är det mycket man prioriterar bort när man har barn och än mer barn med särskilda behov.
    Var som du en riktig bokmal förr och kunde också läsa 2 böcker i veckan utan problem. Känner igen det där med 5 års åldern, det är väl ungefär då som det blir som allra tydligast för omgivningen att vära barn inte är som andras. De leker mer som små barn om de leker alls och de ”normalstörda” barnen växer om och förbi våra barn vad gäller gänse normer och sociala koder m.m.
    En sorg i hjärtat för alltid, men tyvärr har vi nog alla i Diagnoslandet upplevt just detta.
    Njut nu av dina dagar så du är glad och energifylld när sonen kommer hem igen.
    Kram//Lena

    Gilla

    1. Tack!!

      Ja det är något med 5 år då allt börjar bli mer självständiga barn av vissa och vissa kan falla tillbaka för alla måsten som omgivningen kräver 😦

      Hoppas ni får en trevlig midsommar, min blir ensam hemma ensam med ett litte besök av mor och far med min ängel som ska hämta mer medicin, ska pussa på honom (om han tillåter) då 😉

      Kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s