När e det dax att bryta sig ur?


Jag brukar inte vara den som klagar allt för ofta, men senare tid så känns det som jag sitter fast i en och samma loop (stavas det så??) E borde få mer hjälp av skolan känner jag jag borde orka finnas där jag med, varför kommer det sig att man aldrig känner sig tillräcklig för sina barn?? Kanske borde jag gå tillbaka till hur jag var då han var liten? Då var det aldrig något planerat utan dagen hade sin gilla gång…

Men om man vantrivs med det man gör hur tar man sig ur det?

Jag kan inte säga upp mig då jag inte kan försörja oss två under de tre månaderna som det skulle ta innan kassan tar vid, och egentligen så är det ju inte det jag vill, jag vill arbeta med något som får mig att komma framåt… Att vara 40-år gör ju inget nu längre då det gäller karriärsbyte, men hur många nej kan få en att sänka sig totalt?

Nu har jag sökt många transportledar arbeten men kommer inte ens till intervju!! Måste jag ljuga i mitt cv för att ens få komma innanför dörren?? Har det gått så långt att ingen sanning blir bra om man inte saltar det med några lögner?

Jag vet att jag duktig på detta och jag har blivit väl bemött på de praktikplatser jag varit på, det känns så förbannat onödigt att jag som kan detta ska bli märkt som ensamstående innan jag ens kan få visa vem jag är.

Vad ska jag som ensamstående (och en stolt sådan) göra för att synas för en arbetsgivare, jag är ju inte bara en mamma utan också en människa!!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s