botaniska 19/4


Jag säger bara fy fan!! Nu när jag äntligen kommer iväg på en träff med makalösa föräldrar så händer vad?

Jo där sitter två kvinnor som uppenbart känner varandra, sedan en kvinna från Malmö som inte ens är ensamstående och jag. Vi bestämmer oss för att gå upp till dalen och fika, sagt och gjort, E springer omkring med en av killarna som är med på träffen (mamman var en av de två som kände varandra) de är överallt och det enda jag hör är hans mors skrikande bakom, för inte var de två där för att träffa några nya. E springer och hans kompis måste stanna flera gånger på vägen för kärringen bakom inte kan hålla sin trut. Där börjar jag inse att denna dagen kommer att bli lång!

Hon jag går med pratar om sin sambo och om hur hennes dotter på 10-år inte vill vara där, roligt att höra? NOT!

Vi sätter oss till slut och barnen lugnar ner sig och börjar äta förutom min son som plötsligt får fobier för allt som kryper eller flyger. Han sitter inte stilla en sekund!

Äter färdigt och snabbt går det då alla vill förflytta sig till några träskulpturer, tur det tänker jag, för ett av de japanska träden hade blivit av med nästan alla sina grenar då en av ungarna till de två mammorna inte kunde hålla fingrarna i styr…

Men till hans försvar, han tog inte de stora som hans mamma skrek till honom åtminstone…? Hur tänkte hon, i mitt stilla sinne såg jag hur någon park skötare tog tag 4 -åringen och lyfte bort honom. (det hände aldrig)
För en gång skull var E faktiskt lugn men lite frågande.
– Varför skriker den där mamman hela tiden, vi är ju nära dig i alla fall? var hans fråga varje gång hon skrek på sin son..
-Ja E vissa mammor vill se sina barn hela tiden, svarade jag lugnt.
-Men du är ju i närheten litar hon inte på dig? Vad svara man på det??

I alla fall så bestäms det efter 40-minuter att vi ska till plickta (slottskogens stora lekplats), skönt tycker jag då jag vet att vi snabbt kan ta oss hem därifrån. Vi börjar gå, jag och E först och sedan två skrikande mammor bak, samt den Malmö kvinnan med den sura 10-åringen sist.

Nu går det fort… jag nästan springer… nej jag jagar E för att de inte ska förstå att jag vill komma ifrån dem så fort som möjligt.. elakt.. ja kanske men mitt huvud kommer att sprängas om jag fortsätter att gå lugnt. E tycker det är roligt.. mamma jagar och leker.. jag skrattar åt honom… han var väl den enda som hade diagnos av alla oss där men han hade mest roligaste…

varför skriker mammor på sina barn hela tiden?? Jag skulle ha slutat att lyssna efter ett tag.. och det gjorde den lilla killen..
Vid Plickta kom vi ifrån varandra.. E hittade en ny kompis och de två skrikande mammorna kom aldrig dit, Malmö kvinna såg jag kort vid klätterställningen, men hon gav sig nog av….

Nu har jag varit på min första träff och med sur eftersmak kommer det att ta ett tag då jag gör om det.. ingen organisation och varför ville de två kvinnorna komma dit med oss då de inte ville umgås? Och varför kommer en som är sambo till en träff med ensamstående.. Skulle inte detta vara för att vi skulle lära känna varandra och bilda nätverk… fattar inget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s