Samhällsmoralen gror ur gräsrötterna. Gör den inte det beror det på att den har gödslats med för mycket skit från ovan.

Vi är ett land som inte lever i krig! Punkt!

Och ändå stupar det kvinnor och män! Och de får ingen medalj, eller in memorian av dem de gav allt för..

Arbetar du idag, så ska du vara frisk. Du ska ställa upp och hjälpa till, du ska alltid vara en tillgång, ha massa bollar i luften, du ska vara målinriktat och ge 150% Har du inga barn som blir sjuka så är du en klippa, är du ensamstående utan barn ska du ju ställa upp för den som har familj då det är helg.

Städar du ska du ta de glåpord som skriks, du ska städa på kortare tid och du ska alltid finnas där. Är du inom vården har du inga känslor, du ska ju inte tänka på dig själv, du har ju valt det själv. Att bli lite förkyld har ju alla varit, men Ruth som är 80+ och lever med kol tycker inte likadant, eller så klart saijd som ska hem till sin barn,  lite skit ska alla klara av..

När blev det mänskligt att köra slut på dem som ger service, som tar hand om dina anhöriga? När ska du se människan bakom..?

Det gör oftast inte arbetsgivaren, för är du slut så tystas du ner och slängs in i ett virrvarr av olika typer av bidrag, för har du gett allt som de frågade efter på anställningsavtalet så är det ju ditt egna fel att du inte klarade av det..

Handen på hjärtat, vad sa du på en anställningsintervju?

Att du inte ställer upp? Att du inte vill stressa dig igenom dina arbetsuppgifter,untitled1 och då när någon är sjuk, kommer du att kräva att det finns en som kommer om så bara några timmar, då de börjar att klaga runt omkring dig.. Under intervjun kommer du att kräva att det finns en chef som alla i arbetslaget kan vända sig till, du kommer så klart att kräva det!  Och att du är med i en förening, det säger du så klart också..? En förening som du vet kommer att hjälpa dig då du inte vet vad som gäller. Så klart kommer du att fråga om arbetsgivaren har ett kollektivavtal, för att du tycker att det är viktigt..?

Vad blev ni så rädda för?

När slutade ni att bry er om era kamrater på era arbetsplatser?

När ska ni sluta kasta skit på varandra på arbetsplatser och tänka till.. För det är ALLTID 7900b24a8c0e363bce427588949623f8.jpgchefen du ska vända dig till, inte mot din arbetskamrater! Det är inte Inger som gör fel, det är chefen som har gett henne denna arbetsuppgift. Olle tog inte dina timmar för att han är elak, HAN VILL HA LÖN! Det är chefen som är den som bestämmer! Tina var den som blev anställd, ingen annan! Gå inte på varandra där ute, att vända sig mot den du arbetar med ger dig inget och löser inget. Det är igen din chef som styr och leder arbetet.. Svårare än så är det inte.

Facket är heller inte boven, jag är så LESS på att höra att facket inte gör något..Så less på detta! Det är en förening, alltså DU ÄR FACKET, skulle du säga, jag gör inget?

När Arne arbetstränar så är det för att han vart sjuk och är inne på en rehabilitering, ta hand om honom, det kanske är du nästa gång. Om det inte finns tid så prata med din närmaste chef inte med Arne och inte med dina arbetskamrater, sluta klaga på dem som vill tillbaka från en längre frånvaro.

När Manal kommer till arbetsplats så hjälp honom, stäng inte ut honom, han tog inte någon annan arbete. Han har sökt han har fått det.

Sluta kriga med varandra, det är just det kriget som jag talar om, worlds-labour-daydet finns män och kvinnor där ute i vårt vackra land som stängs ut/faller ihop/bryter ihop, de finns där också och vi måste alla hjälpa till och inte baktala, och bråka med varandra..

Min och din arbetsmiljö är lika viktiga, din lön som min är lika viktiga, dina rättigheter är mina. Jag vill gå i pension då jag helst är 65-67, så klart frisk, samma gäller det dig, varför skulle du inte vilja detta dina arbetskamrater.. När du blir sjuk så vill jag att om något händer ska du ha ditt skyddsnät att falla på, samma gäller mig! Jag vill att min arbetskamrat känner mig, jag vill också känna denna. När ska vi sluta slåss sinsemellan.

För nu är det är ett tyst krig i vårt land, där arbetare vänder sig emot varandra, för de inte vet vem som bestämmer längre. För chefen är inte närvarande och ingen vet vilka rättigheter de har..

Gå med i facket och gör skillnad och sluta kriga med varandra, sluta vara så djävla fega!

img_0646

Den vackraste själavandringen är den att se sig själv återuppstå i någon annan

Igår blev det film för mig och sonen, Fantastiska vidunder och vart man kan hitta dem, en väldigt bra film.

Eftersom sonen alltid tyckt om Harry Potter tänkte jag att detta skulle vara en film som han också tyckte om, han var inte helt säker först, han ville ju se hundraettåringen men under filmen så såg jag hur allt förändrades för honom. img_8260Det är mycket från Harry Potter, som hur de står i fighter med sina trollstavar som han direkt såg, han var väldigt intresserad av att de ”onda” och de ”goda” både i denna filmen och de andra stod på samma vis. Något som jag aldrig skulle lägga märke till. De sa inte alla trollformar högt då de gjorde visa saker, så jag fick snällt lyssna på sonens tillägg under filmen. Intressant hur mycket som fastna i hans hjärna..

Så brukar det vara i de flesta filmer, vi som tittar på handlingen, ser inte det som han ser. Han tittar på vad som filmas, hur de gör saker, varför händer något. Kanske är det därför jag alltid sitter längst fram, lättare för honom att inte fastna i något annat än filmen. Jag älskar att se hans sätt att se saker då de blir så självklara för honom, jag minns att då jag var liten så tyckte jag att många inte såg allt jag såg, jag vet hur han känner sig nu ❤

Då jag var lite var vi på bio ett par gånger, det konstiga är att jag inte minns så många av dem, två är de som faktiskt vart de som minnet har kvar. Gröna ögon från rymden, och ET så klart. Båda med mina föräldrar och min syster. Det roliga i det är att jag minns att jag tyckte om den första filmen, som handlade om en katt som kom från rymden, mer än så kommer jag inte ihåg. ET så klart har ett väldigt starkt minne, eftersom jag sett den med min son så kommer jag verkligen ihåg den.

Vilka minnen av filmerna har du från när du var liten?

 

Kram img_0646

Finska barn gråter inte

Från rasfiende till kniv-Pekka

Vi börjar med en artikel som publicerades i morse i aftonbladet.

Jag som är uppvuxen med föräldrar som lämnade sitt land i öster i slutet av 60-talet vet hur skrämmande rätt författaren har.

Det var så, jag och min syster var inte bara tvillingarna utan vi var också vårt efternamn eller finnarna. Något som var så vanligt för oss att vi nog aldrig ens reagerade på det. Min far och mor var väldigt involverade i finska föreningen, de hade träffar varje veckohelg, med fest, bastu och minnen från forna tider. De umgicks inte med andra, de var för sig själva, alla de som kom från de tusen sjöarnas land.

Vi barn skulle vara med i friidrott, åka på läger, fira jul ihop, vi blev en stor familj men med mycket litet vuxeninblandning. Jag och min syster såg aldrig hur dåligt mina föräldrar mådde på grund av ekonomi, de var starka och finnar.

Där kommer uttrycket som jag skrev som inläggsrubrik. Min far hade alltid ett visst avstånd till oss barn, inte för att han inte tyckte om oss, utan han var man och gjorde sitt. Något som jag egentligen aldrig egentligen har  tänkt på ordentligt.

anne-71
Jag 1971

Mina föräldrar kommer från norra delen av Finland. Min mor var bagarlärling men blev sedan allergisk för allt mjöl som fanns i bageriet. Min far var styckare, men på grund av brist på språkkunskaper så kunde han inte arbeta som detta i Sverige. Jag bruka undra hur det skulle vart om de hade fått utöva sina yrken..

 

Mina år i skolan präglas också av mitt finska ursprung, de fanns finska klasser och så var det vi, vi vars föräldrar inte skulle förbli finnar, jag tror det handlade om att få in oss barn snabbt i samhället. Visst det var ingen mamma eller pappa som satt med oss och gjorde läxor, de fanns heller egentligen inte där då det handlade om vår skolgång. Jag tror inte de var med på ett enda föräldramöte under hela min skoltid Att vi ens existerade mer än  att ta med på utflykter sjunga låtar med tangotakt då skivspelaren slutade att fungera, så fanns de mer i periferin till nästan alla oss finska barn på gården.

Vi hade en gemenskap ändå, vi åt hos varandra, våra föräldrar visst vilka vi umgicks med på det visste var vi var. Men vid bråk eller annat, så var vi ensamma, vi skulle klarar av det själva, och finska barn gråter inte! På något vis var detta ett mantra som jag hade, kanske därför jag aldrig visste vem jag skulle tala med då mobbningen i skolan började.

Jag tycker inte mina föräldrar var dåliga föräldrar, de var av sin tid och de gjorde så gott de kunde. De kom från ett samhälle där alla kände alla, de flyttade från en ovis framtid för att ge familjen en bättre framtid, de kom till Sverige för att Sverige behövde arbetskraft. De klagade aldrig för oss barn, de visste att de på Volvo var finnarna, de var bara arbetskraften. Jag tycker att det säger mer om deras styrka än de svaga som aldrig fick dem att känna sig välkomna.

Japp jag har också fått frågan på skoj om jag har kniven i ena handen och Koskenkorva i andra, jag skrattar längre inte åt det, och jag tillåter inte att någon annan vare sig det är en själv eller annan som ger utryck av att man är annorlunda för att de har sitt ursprung från ett annat land. Vi är alla människor, inget annat, och vi gör alla så gott vi kan, jag kan fortfarande även om jag idag är svensk medborgare och född i Sverige få frågan om jag vill flytta tillbaka till Finland, jag får fortfarande höra att jag ibland är som en finne, jag har till och med fått höra att min göteborgska låter som finsk göteborgska..? Vi är alla på något vis dem vi gör oss till, och som sagt finska barn gråter inte, inte i dessa frågor i alla fall 😉

Kram från mig img_0646

 

En kraftfull idé överför en del av dess styrka till den som ifrågasätter den.

Hur utmanar man sig?

Eftersom det precis blivit ett nytt år så kan vi ju kalla det nyårslöften.. Men handen på hjärtat, hur många av er har lyckats hålla dem.

Det är därför många gym får in sina pengar för året just i januari, många som ska börja om och ta hand om sina kroppar. Jag minns då jag tränade som mest (för flera år sedan) hur jobbigt det var i januari och februari, där kom alla som skulle börja om igen, de som fyllde gymmet för att nu skulle de göra den förändringen. Jag minns att flera blev skadade, de tog inte hjälpen som fanns där, de skulle klarar det själv, så att säga. i slutet av februari och början av mars hade ca 80% försvunnit och gymmet fick betalt för ett helt år.

Det jag tyckte var jobbigt var inte att det var mycket folk, men många tog inte seden dit d kom, de körde över många av oss, som faktiskt tränade för vi tyckte om det. Kanske var därför jag slutade för det var mer om hur vi såg ut på svettiga än vad vi lärde oss.. Jag har inte handlat dyra kläder de omgångar jag tränat, kanske för att min plan inte var hur jag såg ut utan för att jag ville i slutändan se bra ut, och så klart hålla mig frisk..

Jag har i snart ett halvt år tränat lätt, mer för att jag ändock närmar mig 50, och jag har väldigt lite egen tid som jag själv tar hand om, eftersom jag lyssnar på böcker så är det ett bra sätt att fortsätta, även om jag står på trampmaskin 😉

Så vad är det för utmaning jag tänker på..?

Bloggen så klart, den har funnits där för mig lite för länge för att jag kan sluta, jag har faktiskt försökt, hmm saknar det. Så jag följer en gammal utmaning, pyntat till den och ser om jag klarar av att följa den..

Vi provar, mer än så kan jag inte säga..

kram på er därute img_3588-55