Nej Arbetsklassen är inte död!

Jag skrev dessa ord 2016, och vill gärna dela med mig dessa igen.

Du kan läsa på Beslut om lagar att:

Förslag till en ny lag, eller ändring i en lag som redan gäller, kommer oftast från regeringen i en proposition. Vill regeringen till exempel införa en lag om ändrade regler för övertid måste regeringen lämna ett förslag om det till riksdagen. För att lagförslaget ska bli verklighet måste sedan en majoritet av ledamöterna i riksdagen rösta för det. Riksdagen meddelar sitt beslut till regeringen som ser till att det blir som riksdagen beslutade.

Med detta vill jag ta upp något som uppkom i veckan..

Jag fick ett svar av en bekant, då jag sa att jag skulle gå första majtåget, och undrade så klart vad min bekanta skulle göra.

-Gömma mig och hålla mig så långt ifrån det som möjligt, arbetarrörelsen/klassen finns ju inte längre.

Arbetarrörelsen är ett samlingsnamn för den folkrörelse som företräder arbetarklassen och samlar denna politiskt och fackligt. Arbetarrörelsen har främst uppkommit efter den industriella revolutionen.

Jag blev stum! Och eftersom jag inte hade ork att gå in i en diskussion så ändrade jag samtalsämne.

Under resten av dagarna hade jag inte kunnat släppa detta uttalande.

Var får en vuxen individ nu i vår tid bli så blind? Anser många med min bekanta att det inte finns arbetare? 


Enligt Wikipedia kan du läsa definitionen av vad en arbetare är:

”I svensk statistik och politisk debatt räknas de som arbetare (jobbare) vars yrken hör hemma i ett LO-förbunds kollektivavtalsområde. Gränslinjen mellan arbetare och tjänsteman gick länge huvudsakligen mellan industri- och tjänsteproduktion, men allteftersom svenska industriarbetare har blivit mer kvalificerade och fått högre löner så har begreppen glidit ifrån sina namn. I andra länder förekommer skillnader i arbetsrätten för arbetare och tjänstemän och ibland andra grupper såsom statstjänstemän, lantarbetare och anställda vid järnvägen.”

Enligt den marxistiska traditionen (också via Wikipedia) saknar den som tillhör arbetsklassen tre inflytande/makt:

1 Ägande av kapital.

2 Beslutanderätt över användningen av produktionsmedlen (exempelvis maskiner och annan teknik).

3 Rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft.

Så idag med den arbetslöshet och de många lösningar på vikarietjänster/arbetstider och AVA-anställningar, rehabiliteringar så är det ju enligt mig ännu viktigare att vara med i facket. För du har inga rättigheter på din arbetstid. Det är din chef som leder och fördelar arbetet.

Jag tror att många glömt av det vi som arbetar fackligt står för! Vi arbetar för arbetsgivaren följer kollektivavtal som skyddar dig som arbetar! Vi hjälper dig med stöd för du är inte ensam.  Vi är du! För utan mig eller dig, finns ingen facklig förening.

 

Vi är många men kunde bli fler som arbetade fackligt. För finns det ingen på din arbetsplats, vems är felet?

Vad vi ofta glömmer i vår vardag med barnen, hyran/lånen/mobilen/semesterresa som vi kämpar så med är de kvinnor och män som byggde upp det vi idag ser som rättigheter..  

Lite av glömd historia om socialdemokraterna, som bildades med hjälp av de fackliga-organisationerna.

LO Bildas

År 1898 bildades Landsorganisationen, LO. Fackföreningsrörelsen hade nått en sådan storlek att det var dags att skapa ett samarbetsforum. Landsorganisationens roll är att vara en paraplyorganisation för fackförbund. Bakom bildandet av LO stod Socialdemokraterna. Representanter från fackföreningsrörelsen hade bildade socialdemokraterna och partiet bildade LO. Till LO:s första ordförande valdes Fredrik Sterky.

Den svenska fackföreningsrörelsens frammarsch under 1890-talet saknade egentligen motstycke i världen. Arbetsgivarna och överklassen förhöll sig inte heller passiva utan vidtog motåtgärder. 1902 bildades SAF, Svenska Arbetsgivarföreningen, som är nuvarande Svenskt Näringsliv. De bildades som en motvikt till LO och med uppenbart syfte att tilldela den växande fackföreningsrörelsen ett avgörande slag genom att bland annat använda lockoutvapnet. Striderna på arbetsmarkanden hårdnade och LO tvingades till slut att slå tillbaka. I augusti 1909 utbröt Storstrejken. Den omfattade 300 000 människor och varade fram till i början av september, den genomfördes under lugna och disciplinerade former. Den väldiga striden slutade inte med någon seger för arbetarna och facket. I storstrejkens fotspår kom lönesänkningar, avskedanden och svartlistning. Ändå gav arbetarna inte upp kampen för en god arbetsmiljö, åtta timmars arbetsdag och en rimlig lön. Arbetsgivarna hade inte lyckats krossa facket.

Under den här tiden var det inte ovanligt att en arbetare som kommit på kant med sin arbetsgivare också blev vräkt. Arbetarna hyrde ofta sina bostäder av arbetsgivaren och ett ensidigt beroende skapades. Det gjorde att många var rädda att säga vad de tyckte på arbetsplatsen. I Mackmyra vräktes arbetare på grund av en konflikt angående föreningsrätten. När arbetarna inte fick hålla sina möten i de lokaler som fanns byggde arbetarna sina egna Folkets Hus. Och för att kunna studera bildades folkhögskolor och Arbetarnas Bildningsförbund, ABF. För att få ner hyrorna byggde de egna hyreshus och bostadsrätter samt bildade bland annat HSB. Arbetarna gick också ihop och bildade Konsum.

Under 1900-talets början kunde enbart rika personer rösta. Det gjorde att Socialdemokraterna i början hade svårt att få igenom sina förslag. Därför blev kravet om lika rösträtt Socialdemokraternas första och viktigaste krav = 1918 antog Riksdagen den nya stora författningsreformen om allmän och lika rösträtt. In i det sista gjorde högern motstånd mot reformen, men utan resultat. Genom arbetarrörelsens envisa arbete för demokrati hade Sverige äntligen fått en rösträttsreform.

• 1919 kunde även ett annat reformkrav föras i hamn: Åtta timmars arbetsdag. Det skulle dock ta tid innan reformen i sin helhet var genomförd i arbetslivet.

• Socialt och ekonomiskt blev 1930-talet ett framgångens decennium med viktiga reformer och betydelsefulla sociala förändringar.

• -Bland annat infördes förebyggande mödra- och barnavård, mödrahjälp och bidragsförskott till ensamstående mödrar.

• -1938 beslutades det också om folktandvård och

• -Två veckors lagstadgad semester.

• Det var stor debatt om ATP under 50-talet. Striden handlade om huruvida det skulle bli en lagfäst pensionsrätt eller inte. Tidigare hade bara vissa tjänstemän rätt till pension, något som alltså arbetarna saknade.

• År 1957 anordnades en folkomröstning om ATP och året därpå röstade en borgerlig majoritet ned ett förslag om lagstadgad tilläggspension. Efter många turer och långa debatter träder ATP slutligen i kraft år 1960.

• I mitten av 50-talet blev alla i Sverige sjukförsäkrade genom att den allmänna sjukförsäkringen infördes. Under 50-talet infördes också moderskapsförsäkringen,

• Studiestödssystemet byggdes ut och en allmän arbetstidsförkortning genomfördes.

• Dessutom blev semestern längre för arbetarna. Det här var en tid då den svenska modellen snabbt byggdes ut.

• 1947 infördes också det allmänna barnbidraget.

Det är första maj idag! Vad gör du?

Jag går i tåget!

Så tillbaka till det första i detta långa inlägg är, lagen är inte skriven i sten! Den är levande och vår skyldighet att kämpa för, det vi vill ska leva kvar! 

Kram

ps.. Sidor jag lånat text/bilde från till detta inlägg är

Socialdemokraterna

Wikipedia

Lo

Riksdagen

Varför uppfinna hjulet två gånger  ds…

Annonser

Att stänga dörrar hjälper inte.. Jag vet

Det var ett tag sedan, efterdyningarna av ett svårt slag fick mig på backen igen. Som om jag inte egentligen kunde räkna alla slag som kommit den sista tiden…

Men igen så är jag sjukskriven, visst det är på 50% men jag är inte till arbetsmarknadens tillgänglighet.. Hur slår man bort det som du inte vill ta tag i?

Mitt år var bra, jag fick min skuld betald, på arbetet blev det bättre, jag tog på mig mer på sektionen, jag vågade släppa in familj och nya vänner… Vad gick fel? Det där jag talar om men egentligen inte har minnen av, min tid för allt för länge sedan… Hoten, den psykiska våldet, den fysiska, rädslan, ensamheten.. Det där jag inte minns.. Det kommer upp då det brister i sömmen.. Jag ler på det ställen där de inte vet, jag ler, där de vet… Jag vill inte vara svag! Vänner lämnar, jag är inte glad, jag ska inte störas, jag är fragil! Skitsnack!

Jag är less på att vara ensam om det som jag känner… 

Läkaren frågade mig det sista i vårt samtal: Är du självmordsbenägen? Vad svarar man på det, det är väl klart att jag inte är det! Jag har för mycket att leva för, jag har flera år att leva för, jag har det enda som räknas….min son! Men så klart inget som finns för mig… Det är det som han hör, vem finns för dig Anne? Jag småler.. jag är ensam, varför ta för stora bett, det är jag inte värd…

Du är inte ensam av att vara ensam, nej det är jag inte, så varför gör det mig så förbannat svag nu då? Jo enligt de experter jag talat med så har jag inte, egentligen bearbetat det som hände mig, sista gången hade jag bråttom tillbaka, sista gångens svaghet gjorde att jag nu vaknar upp med hjärtklappning, panik, som endast kan just nu avhjälpas med medicin och terapi.. Och mitt i allt så är det jul..

Att bara prata trodde jag var det som behövdes, att minnas var inget jag egentligen ville. Hjärnan stänger av det den inte kan bearbeta, en skyddsmekanism, men nu med medicin, terapi, och allt för lite pengar, så ska jag på något vis ta mig tillbaka till de levande… Och jag slåss varje minut, för gör jag fel, säger fel, så bryter jag ihop, jag orkar inte fler ord om mina tillkortakommanden, jag kan inte ta dem just nu, ledsen..

Att leva med mitt liv, ska ju göra mig stark, inte svag..

Med detta vill jag önska alla de som ger mig styrka en varm önskning av God Jul och Gott Nytt År

Kram 

Lite musik

Igår blev det ett litet besök på Nefertiti som är en jazzklubb i Göteborg som startade 1978, Ebbot & New Places Orchestra spelade och jag som faktiskt aldrig lyssnat på jazz live blev helt såld. Det som slog mig, var hur lätt det är att missa dessa guldklimpar! Hade min vän inte tagit med mig.. ja, vem vet, som sagt, vi lär oss varje dag 😉
Jag spelade in lite från kvällen som jag gärna delar med mig. OBS! Det blev inga "hela" låtar 😉 och det blev filmat från sidan, så ledsen för att ni inte får se allt på scen. Men det är ju musiken som räknas..
Njut mina vänner.

Kram

Min sommarläsning

När jag läser eller lyssnar på en bok, så går jag ofta in i den så mycket att jag oftast tappar bort det som är runtomkring mig. Inget nytt för dem som känner mig, men ofta är det som att komma upp till ytan för mig. Du vet den där känslan av att man doppar ner huvudet under vatten och allt liksom stillnar runtomkring? Ljuden, rörelserna blir dova.

När sedan boken är slut..

Plötsligt är ljuden omkring mig höga och jag nästan önskar att det fanns något kvar så jag kan dyka ner igen. För mig känns det som att säga adjö till en nära vän som hållit mig i handen ett bra tag.

Jag har egentligen aldrig sett mitt läsande som något konstigt, kanske kan jag inte alltid hålla mig till den klassiska litteraturen som de flesta kan skryta om, nej jag slukar det mesta. Och nu har jag avslutat denna bok När andra sover. Det är en bok som startade som ett skrivprojekt och har nu givits ut, där vi som läsare får följa 20-personer.

Boken tar upp allt om missbruk, religion, barndom bland annat. Det är tunga berättelser om sådant som händer runtomkring oss. Det fick därför mig att skriva mitt förra inlägg, frågan kom upp om det där med identitet. Vad som slog mig var att jag egentligen aldrig velat titta på sådant eftersom jag är och bor i Sverige. Men vi har alla något att berätta om just det där som vi inte talar så högt om.

Så vad tyckte jag om boken? Denna boken är som de tjugo personerna som berättar, den slår till på olika vis, vissa gånger så kände jag med dem, vissa gånger blev jag så arg så jag kokade, vissa grät jag till. Med detta vill jag bara såga SKITBRA!

Nu är vi olika, det jag tycker om tycker inte du om, det är ju tur eftersom hur tråkigt skulle det annars vara? Varför boken är bra för mig, är för att den väckte känslor i mig, den fick mig att rannsaka mig själv, den lärde mig något nytt.

Hur vi tar till oss text är olika och eftersom texterna var  korta och uppdelade i olika delar så kan jag välja om jag vill läsa den från början till slut eller ta olika kapitel i ordning av vad jag känner. Jag läste den från pärm till pärm, 🙂

kram på där ute

img_0646

När film blir verklighet

Vem är jag?
Jag är mitt DNA, min uppväxt, och allt annat som gjort mig till den jag är. Men ofta så funderar jag på om något hade vart annorlunda, hade jag då vart den jag är idag? Nu menar jag inte DNA-t utan vart jag växte upp, när och hur..
Hade jag haft de möjligheterna till valen jag gjort med åren? Hade jag fritt kunnat vara den jag var? Vad definierar en människa?
Jag har i flera år släktforskat, nu var det ett par år sedan jag avslutade den och med detta så fick jag mycket fakta om vår släkt. På min mors sida var det det mer "fina" folket med namn som Jean Sibeluis , men är det inte så att de där kända kanske alltid kommer upp på något viss?
Min far är halv kolt, hans far är från norra Finland och hans mor kommer från Ryssland närmare sagt från Petsamo det ligger vid Barents hav. Hon var samisk eller kolt som min far säger, försökte kolla upp detta ord men kom endast till klädernas namn som samerna använder.

(Bilden ovanför visar var Petsamo ligger från Rovaniem, där mina föräldrar senare träffades, min farmor som kom från Petsamo, flyttade till Inari, som ligger på finska sidan och träffade alltså min farfar)

Då jag var på besök berättade jag för honom att jag sett filmen Sameblod, och hur chockad jag vart på det sättet att de behandlade barnen.. Min far tittade då på mig och svarade att så gjorde de i Finland också. Han själv blev utsatt just för detta, de mätte hans huvud bland annat och han ansågs vara svagbegåvade, och klarade alltså inte av en högre utbildning. Det var alltså inte fint med detta blod i sig fastän han endast var halv kolt. Jag frågade varför han aldrig talat om det, och fick till svar -du har aldrig frågat 😄, jo det är min far i ett nötskal, han pratar inte mycket om tiden innan mor, han hade en tuff barndom.
Vad gör då det mig?
Då menas det alltså att jag då är en kvarts, visst längden stämmer de höga kindkotorna eller rättare sagt, jag har nog mer av honom än min mor i mitt DNA.
Är jag då enligt den tidens uppfattning också svagbegåvad? När har arv med blod och etnicitet raderats bort?
Vem är jag? Och varför ska det definiera mig?