Fredag

Själva önskan för denna barnfria helg var väll lite mys på aw och sedan mys i soffan, men ack så jag bedrog mig.

Att vara ensamstående med många , allt för många möten och sjukdagar, jurser förra månaden har gjort ett stort hål i plånboken så jag får snällt sitta här hemma och mysa med det som finns i skafferiet i stället. Ja jag får väl ta en träning imon efter tvätten och kankse en lång promenad som inte kostar något..

 

Min läsning idag är ett sjusidors beslut av skolinspektionen

Skolinspektionen finner Sammanfattningsvis att skolan har brustit i att fortlöpande utreda elevens behov. Skolan har satt in vissa stödåtgärder. Det har dock funnits stora brister i arbetet med att tillgodose elevens rätt till stöd avseende utformning och arbetet med åtgärdsprogram, beslut om anpassad studiegång samt uppföljning och utvärdering av vidtagna åtgärder.

Skolinspektionen förelägger Gbg kommun enligt 26 kap. 10§ skollagen (2010:800) att vidta åtgärder för att tillgodose elevens behov till särskilt stöd

Idag är en bra dag känner jag i alla fall

Torsdag med åska (fast nu kommer solen) ger tid till funderingar

Njut av denna stundHur ofta tar du en paus från alla måsten?

Solen lyser idag och jag insåg för en stund sedan att jag suttit vid datorn de sista dagarna och inte gjort något, sonen har suttit för sig själv och bara gjort sitt och vi två har levt separata liv i samma lägenhet :(

Hur ofta hör man inte att man ska leva nu och hur ofta gör man det? Jag har vänner som gått bort allt för tidigt i sina liv i olika sjukdomar , vänner som mist sina barn.

Har du fått göra det du vill?

Jag har ett barn, jag inser att många av mina ursäkter vart han, men är det verkligen hans fel att jag slutar att leva? Jag har alltid ett val, det har du med! Barn är ingen ursäkt för att inte ta tag i sitt liv, är du sjuk, sök vård, är du ensam, våga ge dig ut i livet, är du (som jag) överviktig, ta hjälp om du fastnat. När ska man börja be om hjälp?

När du inser att du inte kommer någon vart!

Och jag lovar dig det är svårt att göra det!!!

Jag har tagit hjälp mycket detta år av många olika människor och inser att mycket av det som hänt aldrig gjort det utan min lilla fråga, det är inte svårare, kanske blir inte utgången precis som man tror det ska bli, kanske blir det bättre, man kan det verkligen bli sämre?

Jag har fortfarande mina problem som jag försöker att ta mig igenom, jag har tagit det tråkiga beslutet att sluta som styrelsemedlem i Göteborgs Makalösa, ett arbete som jag brann för, men efter för många smällar av annat runt omkring mig insåg jag att det tog för mycket av min energi för att jag skulle orka ta tag i det som låg mig närmare, min son, min lägenhet, skolan, arbetet och ekonomin.

För att andas längre kan man inte gå ner i vattnet på händerna

Idag ska jag ta ut min son på en promenad i slottskogen, han kommer inte att tycka om det och vi kommer säkert att gräla på varandra för vi kommer att reta oss på något som den andre säger för att tvång inte är roligt, jag kommer att försöka att vara en trevlig mamma under tiden, men vet du vad, jag kanske inte kommer vara så pedagogisk för jag vet att min son behöver att röra på sig, och kaffet inte var så gott i morse ;)

Men jag lovar att jag ska försöka, och det lovar jag mig själv, idag!

Vad skulle du vilja göra idag, som du vet kan bli svårt att hålla men du kommer att försöka?

Kram på er alla monsterdiggare 20120611-170426.jpg

Hur stannar livets mening

När man inser att dem man lämnar sin son till försöker att skydda sig själv genom lögner, slår benen bort för att skydda sig.
Då inser man att man är ensam:(
Jag var med i ett projekt som kommer att hjälpa våra barn i slutändan det är viktigt!!
I den värld vi lever idag så är inte vi som letar i media utan tvärtom.
Det är vi föräldrar/drabbade som kan mer, det är vi som vet mer om det som händer i verkligheten!
Baksida i Sverige är inte ren, det luktar surt över de lik som trampas över varje dag.

Då talar jag om de barn som varje dag misshandlads av rektorer och pedagoger i våra kommunala skolor, för att sedan skylla på ekonomi eller personalbrist!

När är måtte rågat? Till ett barn som tar beslutet att ta sitt liv eller en till som skär sig själv endast för självkontroll??

Var går gränsen för de barn som kämpar men inte får den förståelse?

Min son gav allt han klarade av de första åren sedan sa han stopp, varför gav skolan inte mig en enda chans att hjälpa honom från början?

Varför är det så svårt för inskränkta rektorer att ta i mot hjälp då föräldrar försöker ge dem det?
Min gav inga som helst svar då jag skrev frågor?

Idag tröttnar mina ögon av tårar som jag fäller av det som skolan fabricerat ihop till skolinspektionen.

Idag tröttnar jag och nästan ger mig efter FYRA års kamp!! Hur länge får du ge dig på ett barn innan myndigheterna ger sig till känna och du blir åtalad?

När kommet en Nolltolerans mot misshandel i kommunal skolor mot våra barn???
//Anne

Söndagstankar

20120325-131142.jpg

Nu har E tagit medicin igen sedan igår och just verkar det fungerar det:) vi var på en loppis idag med massa människor och jag började svettas rejält då E sprang in i röran, men det gick fint :) han gick lugnt omkring bland leksakerna och tittade inte en enda gång hörde jag hans röst i myllret :)

Skolinspektionen fick ett tillägg i anmälan sänd av mig som jag fick hjälp med av V att skriva. Nu har de satt resursen att undervisa E :( jag tycker verkligen om killen men han är 18-år och är inte en utbildad pedagog..

Habiliteringen var chockerade över sättet skolan tagit hand om E så nu ser det ut att hjälp kommer den vägen med:)

Kanske kanske öppnar det sig en liten lucka för mun ängel i skolan i alla fall..

fin väska till mamma för 20 kronor20120325-131424.jpg

Och några små tavlor;)
20120325-131431.jpg

20120325-131438.jpg

Vi fick lite köpt i alla fall på loppis idag, vad har ni gjort? Återkommer med fonderna snart;)
Kram Anne

Suck

Fick dra hem E har avvikit från skolan :(

Just nu finns det inga nedförsbackar i mitt och E liv. E har inte haft en enda lektion sedan skolan startade i januari, innan dess så var han sporadiskt i lektionssalen.
Mötet som var i början av februari var som sagt bara ord vackra fina ord med en massa ja sägare :(

Visst ansökan till skolan är gjord men E har visst ingen anledning att förvänta sig en skola som lär honom något under tiden(?)

Det känns som om jag springer in i vägg efter vägg kommer ingenstans. Vet du hur det känns att se sin son förvirrad arg och ledsen varje dag då han kommer hem? Vet du hur hjärtat slits ut varje gång de ringer och säger att han dragit från skolan? Vet du hur det känns att se en kille på snart 11 år ge upp allt? Allt är nej konstant nej hela tiden nej och skolan tycker han bara är en sten i skon som sparkats ut från allt!

Jag är trött, orkar snart inte mer! Vet du hur det känns när den man vrider ut och in sig för en som är arg på allt och alla?

Om han ändå förstod vilka vågor han gör vilka slag jag tar för honom i alla samtal med skola, jobb och hab, alla tårar jag fäller i min oro.

Jag älskar min son över allt på denna jord och kommer att kämpa men när ska någon kämpa för mig och min oro? När tar man oss föräldrar i handen och frågar: hur har du det egentligen? Vill du ha hjälp? Vad kan jag hjälpa dig med? HUR MÅR DU?? Sådan enkel fråga

När man får ett barn räknar man fingrar och tår, man kontrollerar under uppväxten att allt växer som det ska, sedan är det upp till föräldern som känner sitt barn att kolla så allt är som det ska, för det mesta förskolan som är van vid barn som tar den första frågan om något inte stämmer.

Man slängs in i en utredning med en massa frågor och undersökningar i en tid? Barnet först alltid först. Diagnos efter utredning sedan tar det slut…

Sedan lämnas man med ett barn som hade tio fingrar och tio tår som växte som han skulle men inte var som andra ensam? Varför?

Jag vill se att någon tar tag i oss föräldrar och extra koll på oss ensamstående i denna vevan, för all orkar inte ta tag i det alla vet inte hur man får information i alla måsten som egentligen ska finnas där.

Känner du någon som har åkt räkmacka igenom allt innan man landar?

Jag har kämpat för min son länge nu någonstans där bakom försvann min identitet på vägen, så man fortsätter med konstgjord andning tills man stupar sedan ligger man ett tag och kommer tillbaka för att fortsätta leva mitt i kriget med skolan. Det känns som en konstant belägring där man aldrig vet då man ska bli knockad igen och igen.

En vän sa till mig, du verkar för stark utåt, du vet en massa och det gör att många glömmer av dig, för du kämpar även om det är i motvind. Då är det svårt att hjälpa…

Kan det stämma? Om jag spelat dum och kraschat högt och tydligt slutat att ta hand om oss i min sorgsenhet skulle det blivit mer hjälp? Hon har säkert rätt, det har hon oftast. Men varför måste man få mer motstånd ju starkare man är?

Förväntar sig skolan idag att sitta på sina händer och klaga på föräldrarskapet i stället för att vrida ut och in på sig för att hjälpa? Är det så att ordern högre upp är : nej sedan nej alltid nej tills ni ger er. För jag vet dem som ger sig som ger upp för de orkar inte ta tag i det längre.

Jag är trött kom hem till E som satt framför tv och spelade och undrade varför jag var så tidig?

Ja mamma är tidig för skolan undrar var du är. ….

Men mamma jag går ju inte i skola? Jag har fritids hela dagen.

Suck……
Anne

20120309-154258.jpg

När en dörr öppnas, stängs den framför ditt ansikte :(

Jag har nu sett fram i mot mötet som var planerat på torsdag mellan Bup och skolan (rektorn och pedagogen), men fick ett samtal om att detta skulle de inte alls på då mer kött på benen behövdes och den rektorn som fanns då sonen började skolan ska vara med på ett sådant här möte då rektorn på nordhemsskolan för lågstadiet inte fick ta beslut (jepp det var vad han sa till mig)  Nu ska jag inte gömma skolan längre för nu har det gått för långt…..

Vi (jag och min son) blev lurade till den skolan för att de skulle ge oss stöd till killar som min, det var det jag skrev om i 30 augusti 2009 får jag väl tillägga eftersom detta datum är viktigt :(

Men efter 3 månader så drogs den bort för min son gick det jättebra, men sedan blev det inget stöd alls tills nu :( Jag har inte haft ett enda möte med skolan mer än i juni i år då det verkligen gått helt åt skogen… För de ser inte om inte han ger sig på någon eller bråkar verkar det som.

Nu har min son börjat 4an och han har inte varit med på en enda idrotttimma sedan skolan början men de verkar visst räkna att han e med då han sitter och tittar på då han inte är påklädd????? Jag känner att denna skolan ger mig och minson ingen som helst respekt!!! Min son har suttit utanför lektionssalen till och i från hela terminen ensam för de kan inte få in honom??? Nu e min fråga om de inte förstår dessa barn??? Vad ska få dem att inse att en stor klass med en massa barn inte är receptet för dessa barn, som sjukt nog rektorn sa var det som de försökte få till skolan??? Fast det går ju inte alls så bra alltid…. Får de mer pengar för våra barn eller???  Jag vet inte vart jag ska vända mig för skolinspektion en säger att jag ska vända mig till Göteborgs kommun för klagomål, men frågan ör då …. Hur ska jag veta att de tar detta på allvar då min son går i en kommunal skola??? Och sedan får jag reda på att om de inte svarar så ska jag sända en anmälan till skolinspektion en om detta… Då jag fråga hur länge jag ska vänta, svarar han jag pratar med att de inte finns någon bestämd tid för dem att svara.

Min fråga är hur länge ska min son sitta på en bänk utanför skolan lektionssal tills någon ser honom, då det blir lättare för dem att ge honom en plats i G-klass i stället?????

Hoppas ni har haft en trevligare dag än jag: