Jag ibland känna mig smått sur över att jag alltid vill för mycket, helst förvänta mig att saker ska vara som det blir sagt.
Jag är ingen superstjärna som ska ta alla ”kanske” och sedan bara borsta av mig…
Nu är det som det är och jag väntar ingen men så klart inte för att det i sagt att jag ska göra det utan för att kommunikationen inte funkar som vanligt 
Nej kvällen ska jag borsta av mig den dåliga känslan och mysa med min son
Jag önskar alla ni andra haft en trevligare dag
Kram
Jag vet inte om det är för att det händer för mycket eller för att rektorn verkade verkligen ledsen för det som hänt. Men jag vill tro på att blir en ändring nu, för E skull.
Beslut är efter mötet.
E får tillgång till en studio som han gå till de lektionerna som han inte klarar av i stora grupper.
En speciallärare söks nu för att leda den.
E får anpassad skolgång
Ingen mera läxor
Ingen mer gymnastik
Hur många gånger vågar man lita på det som lovas .
Denna gången gör jag det för denna gången har jag protokollet som bevis och denna gången ska jag lita på orden.
Kanske kan vi andas ut nu fb det gäller skolan? Kanske har jag vunnit en seger?
Det får tiden utvisa för nu har min son fått rätt till en skola som ser hans diagnos.
Nu har jag Kortis som ska bytas då han i söndags kom hem otvättad och med samma kläder som jag sände honom i fredagen innan samt ett sår rakt över ansiktet. Jag orkar inte se in i hans ledsna ögon varje gång han åker. Nu hoppas jag att han får plats på Ågrenska där han alltid känt sig trygg hos.
För det är just det som får honom att försöka bryta sig ut då han inte känner sig trygg. De är verkligen viktigt för honom.
Nej nu ska jag tassa i säng och sova.
Kram på er alla därute!
E kom hem från kortis i söndags med repor i ansiktet och samma kläder som han hade på sig då jag skickade iväg honom. Han hade inte tvättat sig heller under hela helgen
Jag var på upprörd att jag stormade ut med honom och svor hela vägen till vagnen.
Nu i morgon ska jag på första mötet med rektorn som har det ekonomiska ansvaret . Jag kommer att kräva ett slut på deras sätt att hålla oss gisslan på skolan för det känns som de har gjort detta det senaste två åren
Habiliteringen hörde av sig och jag har fått ett möte med dem nästa onsdag. De hade insett att vi verkligen har stora problem för då jag var hos dem för några veckor sedan bröt jag ihop framför den stackars tjejen i receptionen. . .
Nu håller vi tummarna och hoppas jag kan få ordning på E liv.
Vad går allt på? Detta oändliga bråk med en kommun som inte bryr sig om barnen som lever i den? Ska man känna att det bara är flytt som gäller för att ge sin son någon som helst chans till en framtid? Nej majorna/linne ska du inte bo om ditt barn har en NPF! De vill gärna att du flyttar dit men ack om barnet får problem och inte räknas till särskolan så glöm all hjälp som det står i skollagen om. Varning alltså till dem som tror sig räkna med hjälp! Du kan skrika till du blir hes och ändå ger dig detta inget. Kan du inte lagen står du med än jobbig unge som inte lyssnar! För detta är den känslan jag har att de tycker. Varför har de problem då jag inte har dem?
Nu fick jag ur mig lite ilska och ja det kändes bra. Jag återkommer mer efter mötet imorgon.
Kram på er
Jag trivs på mitt jobb och tycker verkligen inte om att vara hemma då jag vet att det inte kommer att bli lika bra gjort då jag inte är där Det e synd, men det tog mig ett par veckor innan jag kom in i det själv så jag ska inte ställa en massa krav på vikarierna egentligen….
Jag tog nog ett bra beslut att vara hemma en dag till fast jag känner mig bättre, men med det arbetet vi gör som städar är inte stillasittandes precis 
Så jag tar och vilar upp mig extra i morgon och hoppas att jag klarar mig från efter sjukdomar i stället….
Nu tillbaka till Es situation i skolan, jag frågar honom dagligen nu hur många lektioner han är på och han undrar varje gång om jag skulle bli arg, men jag försäkrar honom att det blir jag inte då jag vill att han ska vara ärlig mot mig…
Han verkar vara på ca 2 lektioner varje dag sedan sitter han i soffan utanför och vägrar att gå in. Det gör verkligen ont i hjärtat på mig då han verkligen hatar (hans ord) skolan och nu med lite snack med honom så har jag förstått varför det kanske händer… Han sa att provberget växer hela tiden och han blir stressad och ledsen för han orkar inte lyssna på detta hela tiden… Och vem har sagt det till honom, jo specialpedagogen???? Hur tänkte kvinnan, det sjuka är att jag bara hört en massa bra om henne innan men detta verkar väl inte ett verktyg för en specialpedagog att arbeta med, eller????
Ja ja det ska jag ta upp på mötet som vi ska ha med skolan nästa Onsdag, då kommer den rektorn som har den ekonomiska ansvaret, läraren, en från stadsdelsnämnden och specialpedagogen+ jag och min bästis G som ska vara mitt stöd den timman. Jag orkar inte bråka och jag kommer för att be dem söka en plats på G-klasserna, jag vet inte vad jag ska orka ta upp med dem mer än så, så G får ta alla andra frågor som jag skjuter till henne Tack G!!!!!!! För att du finns!!!!
Jag har nu sett fram i mot mötet som var planerat på torsdag mellan Bup och skolan (rektorn och pedagogen), men fick ett samtal om att detta skulle de inte alls på då mer kött på benen behövdes och den rektorn som fanns då sonen började skolan ska vara med på ett sådant här möte då rektorn på nordhemsskolan för lågstadiet inte fick ta beslut (jepp det var vad han sa till mig) Nu ska jag inte gömma skolan längre för nu har det gått för långt…..
Vi (jag och min son) blev lurade till den skolan för att de skulle ge oss stöd till killar som min, det var det jag skrev om i 30 augusti 2009 får jag väl tillägga eftersom detta datum är viktigt
Men efter 3 månader så drogs den bort för min son gick det jättebra, men sedan blev det inget stöd alls tills nu Jag har inte haft ett enda möte med skolan mer än i juni i år då det verkligen gått helt åt skogen… För de ser inte om inte han ger sig på någon eller bråkar verkar det som.
Nu har min son börjat 4an och han har inte varit med på en enda idrotttimma sedan skolan början men de verkar visst räkna att han e med då han sitter och tittar på då han inte är påklädd????? Jag känner att denna skolan ger mig och minson ingen som helst respekt!!! Min son har suttit utanför lektionssalen till och i från hela terminen ensam för de kan inte få in honom??? Nu e min fråga om de inte förstår dessa barn??? Vad ska få dem att inse att en stor klass med en massa barn inte är receptet för dessa barn, som sjukt nog rektorn sa var det som de försökte få till skolan??? Fast det går ju inte alls så bra alltid…. Får de mer pengar för våra barn eller??? Jag vet inte vart jag ska vända mig för skolinspektion en säger att jag ska vända mig till Göteborgs kommun för klagomål, men frågan ör då …. Hur ska jag veta att de tar detta på allvar då min son går i en kommunal skola??? Och sedan får jag reda på att om de inte svarar så ska jag sända en anmälan till skolinspektion en om detta… Då jag fråga hur länge jag ska vänta, svarar han jag pratar med att de inte finns någon bestämd tid för dem att svara.
Min fråga är hur länge ska min son sitta på en bänk utanför skolan lektionssal tills någon ser honom, då det blir lättare för dem att ge honom en plats i G-klass i stället?????
Hoppas ni har haft en trevligare dag än jag:
Vad ska man säga, om jag fick veta något nytt, jo allt som han gjort fel i skolan fick jag reda på. Det är underligt hur dessa tillfällen ska alltid ska etsa sig fast i deras minnen…
Ja vad ska man säga…
Det har varit problem sedan skolanstarten efter jullovet tycker de, han har gått ut från lektioner mitt i han har skrämt både elever och lärare, och han håll i er…. han skriver bara med små bokstäver och det är fel… vad säger man om det???
Jag tittade på henne och i mitt huvud skrek det HAN HAR ADHD!!!! Men jag sa lugnt men han har ju en diagnos som gör att då han inte förstår eller det blir för mycket för honom så flippar han ut det är väl inget nytt.. Vad jag får till svar är..”jovisst men han har ju skött sig innan varför har han blivit sådanhär har det hänt något hemma??
Jag fattar inte varför det alltid är hemmets fel då det inte funkar i skolan?
Så nu har de startat ett belöningssystem!!! Ska detta följa honom ända till 9:an eller?? Eller är det för att släcka bränder som de inte tar tag i innan de börjar att pyra…
Jag vill flytta honom till G-klasserna men detta ska skolan söka det kan inte jag som förälder göra så jag sitter som gisslan hos dem känns det som.
Jag fasar för det nationella provet som han ska utföra denna terminen..
Jag avslutade möttet med en fråga som fick henne att tappa hakan: Nu undrar jag allt bra han gjort???
Fortsättning följer….
Ha en trevlig dag all ni där ute
Avslutnings ord:
Alla kan göra ett barn men det ska vara en förbannat stark en som kan kalla sig förälder!
Hjärnkollsambassadör och entrepenör!
Live now when you are alive
Livet med mig o min familj
Sol Anima
Känslor i ord...
Mina bilder, mitt liv och mina tankar
en lärarstudents funderingar om skolan
lite om allt
