Jag gick över tusen gränsen, såg det idag Fast jag vet inte hur den ska räkna egentligen… För den första tiden fanns det ingen besöksräknare på bloggen

Sedan en undran så här på morgonen… Lyssnade på radion nu på morgonen och det pratades om att väderprognoserna inte stämde på hela sommaren Okej svara jag, varför inte bara sticka ut huvudet på morgonen och kolla ut så har du den säkraste väderprognosen Varför ska allt alltid planeras, jag undrar om detta inte är någon som bara blir mer och mer av.

Hela sommaren bestäms av vad vädret säger.

Jag har många gånger bestämt dagen innan att vi ska göra något och regnar, snöar, blåser det så har vi faktiskt gjort det i alla fall. Och om nu planen inte skulle gå igenom för vädrets makter så har inte hela min värld rasat. Det går ju att ändra sig.

Det blir så mycket kontroll av allt ju mer uppkopplade vi blir. Appar som berättar hur vädret blir, var man kan äta… ja allt finns väl på appar nu.

När jag sitter på bussen eller vagnen nu för tiden, kan nästan alla sitta nerhukade över en smartphone eller iPhone hela vägen, till och med de som kommer tillsammans, mammor och pappor sitter med näsan i mobilen medans barnen om de har åldern inne för att klara av det oxå spelar något. Det har blivit tyst på vagnen, förutom någon som sitter högt och berättar allt som hände kvällen innan så högt att den som sitter längst bort ska ha chansen att höra det.

Jag hade en iPhone i början men klarade inte av att vara uppkopplad hela tiden, föresten kostade det Allt med dessa nya mobiler handlar om nätet det finns knappt några appar i den som inte man måste koppla upp sig med. Kalendern bara det blev jag jättebesviken över, varför ska jag ha en kalender som är uppkopplad till nätet? Det jag har i den är ju för mig endast och skulle E har något med det så kan jag berätta det. Jag har en vän som skickade en kalenderpost till sin son fast hon satt i rummet bredvid.

Vi behöver en dag om året där alla loggar ut bara stannar upp och tittar ut genom fönstret, träffar någon och pratar. Lämnar mobilen hemma och stänger av datorn och umgås.

Nu säger jag inte att vi ska ut och bli natur människor, men handen på hjärtat hur mycket umgicks du med dinna vänner, barn medans du INTE messade kollade Fb varje timma???

Var kommer nu detta ifrån?

Igår så frågade min son mig och jag kunde hjälpa honom med ett spel på hans dator (visst det var en dator) Jag brukar inte tycka om spel helst inte spel som han håller på med för det e bara att samla massa poäng , ja det känns som man inte gör något alls, men i alla fall.

Vi satte oss och började med spelet, det handlar om en kille som hamnar i olika tidsepoker, ska hitta en massa saker och lösa en massa pussel, jag fastnade med honom. Vi satt båda två och hade jätteroligt skrattade över våra små misstag för den var inte allt för lätt. Jag fick samtidigt se hur min son kunde lät se hur något skulle lösas och blev en stolt mamma. När vi båda två var färdiga, så hade vi suttit i nästan 4 timmar och tiden bara försvann…

Men det jag tyckte om med spelet var att vi löste tillsammans inte en som satt och löste medans en satt och titta på utan man var tvungen att prata med varandra. När vi stängde av spelet var det middag och sängen med ett kapitel Harry Potter och dödsrelikerna. Det slutade med en kille som tittade på mig och sa – mamma så här vill jag att vi alltid ska göra, vara med varandra. Ja vara med varandra, jag har oxå varit uppkopplad denna sommaren fast hemma och inte på mobilen så jag är en av dem som borde logga ut mer med.

Vi ska denna terminen bestämma att vi ska minst varje dag umgås någon timma med bok eller spel eller en film, för när vardagen knackar på så vet jag att det mindre tid då man knappt träffas

Kram på er alla

anne