E kom hem från kortis i söndags med repor i ansiktet och samma kläder som han hade på sig då jag skickade iväg honom. Han hade inte tvättat sig heller under hela helgen

Jag var på upprörd att jag stormade ut med honom och svor hela vägen till vagnen.
Nu i morgon ska jag på första mötet med rektorn som har det ekonomiska ansvaret . Jag kommer att kräva ett slut på deras sätt att hålla oss gisslan på skolan för det känns som de har gjort detta det senaste två åren

Habiliteringen hörde av sig och jag har fått ett möte med dem nästa onsdag. De hade insett att vi verkligen har stora problem för då jag var hos dem för några veckor sedan bröt jag ihop framför den stackars tjejen i receptionen. . .
Nu håller vi tummarna och hoppas jag kan få ordning på E liv.

Vad går allt på? Detta oändliga bråk med en kommun som inte bryr sig om barnen som lever i den? Ska man känna att det bara är flytt som gäller för att ge sin son någon som helst chans till en framtid? Nej majorna/linne ska du inte bo om ditt barn har en NPF! De vill gärna att du flyttar dit men ack om barnet får problem och inte räknas till särskolan så glöm all hjälp som det står i skollagen om. Varning alltså till dem som tror sig räkna med hjälp! Du kan skrika till du blir hes och ändå ger dig detta inget. Kan du inte lagen står du med än jobbig unge som inte lyssnar! För detta är den känslan jag har att de tycker. Varför har de problem då jag inte har dem? 

Nu fick jag ur mig lite ilska och ja det kändes bra. Jag återkommer mer efter mötet imorgon.

Kram på er