Sonen drog till frölundabadet och jag iväg på något slags föredrag med David Lega som barn till ensamma mammor hade på sitt nya ställe i kviberg.

Som vanligt så drog det ut lite på tiden men inte så mycket och sedan blev det mer en diskussion oss alla om att (tror jag) självkänsla/självförtroende. Där kan jag ibland ha svårt för då ofta det drar iväg någon helt annanstans, samt att då killen är med i Kd så drar jag åt mig öronen om någon börjar att tala om politik då jag inte är ett dugg intresserad… Hans berättelse är ju oerhört intressant och att vara så stark i tidig ålder ger ju många fördelar i livet.

Hur mycket hejar vi inte på ett barn som börjar att göra något som sitter i rullstol, hur hejar vi inte på alla som klarar av att föra ett eget liv bredvid lite stöd om de är rörelsehindrade, där kan jag dra paralleller på hur min son och andra barn idag växer upp med det dolda funktionshindret… Att titta på sitt barn med glada ögon ger barnet kraft, sa han, till ett gäng ensamstående mammor och orkade man inte så skulle man inte titta på dem (?) Jag ville in där och avbryta honom, men eftersom jag redan avbrutit honom ett par gånger så stängde jag munnen… Hur skulle en mamma som orkar hålla huvudet högt som är helt ensam inte titta på sitt barn? Vi är ofta i det läget där vi är den enda för barnet. Vi har inte lyxen att titta bort då våra ögon inte utstrålar glädje, det rimmade fel för mig.. Nu kan jag ha missuppfattat fel men i mina ögon lät det fel

Jag har vart på en föreläsning av honom innan som jag bara älskade, jag tycker att mycket av det han säger är sunt förnuft men vi oftast glömmer av de självklara små sakerna. Vi är människor som ofta ser misstaget innan vi själv gör dem, det var en sak som jag oxå fick med mig från den här dagen, det stämmer vi är dåliga på att säga att vi är duktiga och ofta vågar vi kanske inte ta i det där lilla extra.

Att jämföra barnen mot varandra är oxå ett misstag man ofta gör utan att egentligen mena något illa. Jag funderade på det och tänkte tillbaka då jag och min syster växte upp, vi jämfördes på ett sätt eftersom vi var tvillingar, detta har nog på många sätt satt sina spår på oss båda och våra föräldrar och lärare menade inget illa men visst är det en slags tävling från och med det vi vaknar på att få höras och synas och att FÅ BERÖM?

Jag kan se  mig själv med teatern och skrivandet och nu bloggandet, alla vill ha bekräftelse på något vis, jag har bara dragit ut på det Jag tycker inte alltid det är fel att öppna upp sig lite, sedan om det är för att hjälpa eller stjälpa sig själv får man ju försöka under tiden kanske ta reda på… Jag kan nog säga, med mina små inlägg vart en hjälp oftast då jag kan fundera på dagen och reflektera under tiden, jag säger inte att det jag tycker idag kanske jag också tycker imon, jag tycker att det är mänskligt att ändra sig.

Sonen fick idag åka iväg till Frölundabadet och med det blev det första gången han och en kompis fick vara innan i omklädningsrummet själva, hur mycket av-tvättning efter badet som blev vet jag inte men jag är mäkta stolt att han vågade detta alldeles själv

Hoppas ni får ihop mitt inlägg idag Känns som spritt Jag vill avsluta med att säga: Får du chansen att lyssna på en förträfflig föresläsare som ovanstående är så ta chansen, för det ger många frågor och svar i huvudet. Och det kallar jag för bra föreläsning!!!Varma kramar till er alla där ute i kylan