När man landar någorlunda mjukt och äntligen börjar andas kan man alltid ana skuggan bakom som sparkar undan stolen
När jag fick platsen för min son så kunde jag aldrig se problem i horisonten på något vis så hade jag ett rosa skimrande nät över ögonen som jag tittade genom. Fast jag fick både två tre fingrar som varnade att jag inte skulle tro det blev lätt, men tror ni jag lyssnade??

Då sonen gick på Nordhemskolan så trodde pedagogerna där att hab skulle komma svepande med någon slags magisk trollstav och fixa problemet, med facit i handen och även då jag förklarade så gott jag kunde så hjälpte de inte dem utan hjälpte oss båda i vardagen.
Nu sitter jag i samma sits igen, men med chefen och den nya skolan någonstans i allt strul och massa stöd så trodde chefen nog att den nya skolan skulle ta hand om sonen på ett bättre sätt= menar att jag inte skulle ge mig av så fort något hände
Idag ringde jag och sa att sonen behöver mig, jag tror inte han insåg hur det lät i mina öron men besvikelsen var påtaglig och jag fick min första klump någonsin då jag gav mig av de två hållplatserna som låg mellan mig och sonens skola.

Min chef har alltid ställt upp för mig och hjälpt mig i min kamp mot förra skolan, så nu i kväll värker det inom mig av rädsla att sonens Adhd och Asperger äntligen kommer att ta ut sin rätt.

Sonen somnade direkt då vi kom hem och jag grät tyst i vardagsrummet. Jag står handlöst bredvid känns det som, för det är höst, första terminen, rejält förstadie i puberteten. Japp som om inte hans funktionsnedsättningar inte ställde till det för honom !!

Kommer jag orka är min egna fråga till mig själv….

Tack syster yster för ditt snabba samtal även om jag då var så slut och dränerade din omtanke breder ut sig som starka armar runt omkring mig.