Vad gör man? Jo man blir sjukskriven får dåligt samvete över att ens föräldrar som är över 70-strecket har hand om en kille på snart 11-år med Adhd/Asperger, som just nu inte är mönsterkillen.
Ja man ringer och säger – Ni kan skicka honom tillbaka för jag ändå hemma (?)

Jag vet att de klarar av honom, och jag vet att han är lugn med dem, men jag litar inte på att det håller Blir så sur på mig själv

Egentligen behövde jag få vara ensam, jag äter faktiskt ganska galna mediciner just nu och märkte genast att jag visst inte alls har någon som helst tålamod.

Stackars barn

Precis då han kommer hem satt jag i telefon, det första som händer är att säkerhetslåset var på, så dörren small till då den åkte tillbaka varpå E blir arg för så får det inte vara.
Han (fortfarande i telefon) tar av sig alla kläder kommer in i vardagsrummet med ett nytt spel i handen (som mormor köpt) och är på väg att sätta på spelkonsolen precis då jag lägger på.

Och jag får värsta utbrottet om att han bara kommer hem, slänger av sig kläderna och tror att han bara ska få börja spela och att han inte ens kan säga hej…

Han skötte sig?? Han störde inte mig då jag talade i telefonen, han var så lugn, och ändå kunde jag inte fatta vad jag sagt (?) sjukt!!!
Så nu efter ca en timma senare slog det mig och jag gick in och kramade ungen och sa förlåt.
Han sa bara -jaha okej, kan du gå nu! Du stör mig i mitt spel…

Våra barn lever verkligen i nuet

Nu ska jag försöka ta mig i kragen fast jag bara vill sova bort smärtan och fixa middag till min ängel, själv är jag inte hungrig…

Kram