Jag tror inte jag vet vad jag väntade mig hos röntgenläkaren, visste bara att jag skulle göra ett ultraljud på axeln som jag inte kan lyfta mer än axelhöjd sedan november-december men något om vätska i slemsäcken som jag på jobbet kallade för fettklumpen (kunde inte komma ihåg vad doc sa)

Så nu väntar ortoped på torsdag för att lägga upp någon plan för att jag äntligen ska bli frisk

Jag vill inte ha ont längre, allt tar bara längre tid på jobbet

Sedan hade jag äntligen tid med E för utvecklingssamtal. Efter att han inte hade haft några lektioner så börjar hon att plocka fram grejer som han då ska ha gjort tillsammans med henne på fredagarna(?)

Jag satt mest där och bet ihop och visste inte vad jag skulle säga för E sa inget, han satt och tittade på klockan och kände sig stressad över att specialpedagogen inte kom.

För han visste att hon skulle komma och nu ville han inte börja utan henne, vad tror ni läraren säger….???? -Hon har säkert bara glömt av oss. Hur tänker hon.
E vill inte vara kvar och vill inte alls vara med, han tycker verkligen inte om henne

Det känns verkligen att hon inte ser honom
Hur ska hon kunna kalla sig för pedagog då hon inte ens ser hans svårighet ??
Jag är glad att vi inte kommer att vara kvar där nästa termin, orkar inte ens bråka längre, jag vet att min son är smart, men det finns ingen chans att han lyckats ta in nästan hela fyran på några fredagar och två veckor tillsammans med resursen. Men jag kan ju inte anklaga dem för att fuska med resultat, det kommer ju att märkas senare.
Nej nu är denna mamman trött

Vi är olika, vi är alla bäst på att vara oss själva och jag är otroligt stolt över min son som vågar och orkar stå på sig, medan jag roddar för fullt i bakgrunden med allt annat som han inte behöver veta om då det gäller skolan.
Snart påsk och jag är ledig nästan fem dagar, fixar för fullt med kvasten

Kram